Ett läxförslag och läxornas roll och betydelse

Jag blev upptäckt en gång av ett förlag. Det var föräldrar som hade skickat in mina läxor till förlaget. Läxorna var av det slaget att föräldrarna själva blev engagerade och hade roligt ihop med sina barn. Så har jag alltid velat ge läxor. Jag skapade läxor varje vecka och många elever bad om dem. Men genast då jag hade gjort läxan slängde jag bort den. Jag sparade aldrig någonting. Jag hade och har fortfarande den tanken att varje uppgift ska relateras till just den här gruppens lärande och – Här och nu.

LÄXORNA I NÅGOT ANNAT LAND

På Nya Zeeland lärde jag mig vikten av att sända hem läxor som bekräftar vad eleven kan istället för att oroa föräldrarna med det eleverna inte kan. Läxorna har innehåll som relaterar till det vi har gjort i klassrummet. Jag hoppas att jag kan utveckla detta här på bloggen, dvs, om intresse finns.

Och så här gjorde läraren kring läsläxan:

Läxans syfte är att eleven får komma åt innehållet. Om läsningen blir för svår så rekommenderas med fördel att föräldrarna gör texten tillgänglig genom att högläsa den för barnet. Här är alternativ på hur ni kan göra därhemma:

• Eleven läser självständigt texten för förälderna
• Eleven och föräldern delar på läsningen av texten -exempelvis varannan rad
• Föräldern högläser texten så att barnet får höra vad den handlar om.
• I skolan kommer vi diskutera textens innehåll, uppbyggnad och hur att göra för att förstå

LÄXAN SOM EN DEL AV ARBETET I SKOLAN – BERÄTTA FÖR FÖRÄLDRARNA

Jag hade exempelvis avslutat ett arbetsområde, jag tror jag genomförde det i årskurs tre, om Medelhavet. Vi läste om Medelhavets historia, om vattnets betydelse, vi tittade på kartan och läste ut hur språken såg ut, vi lärde oss och kunde de sju världsarven och den klass jag då hade kunde detta som rinnande vatten (förstå mina ord i kontexten – vi arbetar med vatten). Vi talade om så många saker, vi byggde broar över vattendrag, byggde broar över floder, bäckar och funderade över vattnet i kretsloppet. Ja, nåväl, istället för prov (vilket inte alls var någonsin på tapeten eftersom jag grundligt följde elevernas kunskapsutveckling, för jag ville mana dem framåt – feedforward) bad jag föräldrarna gå in i dialog om Medelhavet med sina barn. Jag bad dem också skriva ett utförligt gensvar – positivt – så att vi kunde använda oss av det föräldrarna tyckte och tänkte om den kunskapsutveckling vi hade gjort och de faktiska kunskaperna eleverna hade fått. Det här var länge sedan. Men jag minns hur positivt det mottogs och hur stolta eleverna var över det de lärt sig.

LÄXORNA SOM GÖR DET SVÅRT

Men läxorna kom att längre fram bli ett ok. Det handlade om kompensationsläxor – och läxorna utvecklades till något av justerarläxor. Det handlar om brist. Och om föräldrar tror att de ska medbedöma och leta efter felen och bristerna i barns lärande vill jag ta tillbaka läxorna och göra om. Under en tid har jag funderat över läxfrihet. Den tror jag delvis på. Jag tror på läxan som en länk, en bro mellan hem och skola. Den ska därför verka i och för innehållet som skolan arbetar med. Hellre att man hämtar information och underlag för det vi ska jobba med i skolan. Jag hittade en sådan läxa idag. Den ger jag er nu. Jag årskursbestämmer den inte – för läxan kan regleras utifrån elevernas intressen. Men det viktiga är att läxan hör ihop med det vi gör i skolan. Läxan ska inte hamna i en ”rättarhög” utan ska bli en del av det vi gör eller en del av insynen i det vi gjort:

HÄR ÄR ETT FÖRSLAG TILL EN UPPSAMLINGSLÄXA

Öppna kylskåpet – Hur många literförpackningar finns det i ditt kylskåp just då du tittar och ska räkna:

Gå in på ditt rum – Räkna alla gosedjur och skriv en hel mening om hur många du hittade där?

Fundera – Hur många timmar sitter du framför TV´n varje kväll?

Gå in i badrummet – Hur många toalettpappersrullar finns det där? Fundera över om du tycker mitt ord – toalettpappersrullar – är ett bra ord. Du får gärna lämna förslag till ett eller flera andra ord. Fråga dina syskon, någon vän eller en pappa, mamma eller ring någon du vill fråga?

Var kvar i badrummet – Vilken färg är det på din tandborste? Hur många tandborstar tror du att du kommer använda i år? Hur många tror du att du redan har använt i år? Vem bestämmer över när det ska bytas tandborstar hemma hos er?

Hallen – ja just där – hur många par skor står det där? Hur väljer du att räkna? Varje sko för sig – gör det! Du kan också räkna i par. Du får göra som du vill. Det viktiga är att det syns i ditt svar.

När du kommer till skolan ska vi lägga ihop alltsammans. Literförpackningarna! Gosedjuren! Skorna och tandborstarna. Har du förslag på tre andra saker som vi ska räkna med så får du gärna skriva en lista över dom sakerna du skulle vilja att klassen räknade på:

LÄXAN SOM HANDLAR OM TYCKANDE OCH DELAKTIGHET

Jag brukar skicka hem två inledande kapitel i mina högläsningsböcker – dvs – de jag har beslutat mig att högläsa ur. Dessa två inledningskapitel handlar om att göra en möjlig diskussion om vilken högläsningsbok jag ska välja. Eleverna ska argumentera och analyser dessa texter, berätta om sina val, förklara varför och ha synpunkter på de texter jag valt ut. Delaktigheten kräver att man läser dessa två kapitel – bättre vore att föräldrar läste dem högt och förde diskussionen om vilken bok som kan vara bra för läraren att högläsa ur…

Detta betyder också att eleven har läst två olika texter. Det kan ha effekter på läslusten. Om läraren har valt ut mycket ingångslockande böcker så kan det hända att eleven väljer att själv läsa den som läraren inte läser eller att eleven läser den bok som också läraren högläser ur. Allt är tillåtet.

Så här lyder mina föräldrabrev om de läxor jag skickar hem:

Läxan är noggrant genomförd och genomarbetad innan ni får den till hemmet. Om det skulle bli något problem med läxan ska ni lita på det ert barn säger för barnet vet. Eleverna har själv kännedom om vad de ska göra och hur de ska göra läxan. Vi har i princip redan gjort den innan den kommer hem till er. Läxan går vi åter igen igenom på fredag nästa vecka.

Tillbaka till inledningen:

Jag kom då upp till det stora förlaget. De ville att jag skulle berätta om mina läxor. De tittade sig en aning förvånat omkring – men var har du bunten med läxor, frågade förläggaren.

– De har jag slängt. Jag slänger allt. Alltid.

Minen jag möttes av skrattar jag fortfarande åt.

– Men, men, men … hur tänker du, frågade förläggaren.

– Alltid på barnen! Alltid på gruppen! Alltid på undervisningen! Alltid på ”här och nu”! Det ska vara något unikt och det är något unikt. Både att vara lärare och att vara elev. Vi har också något gemensamt – det som sker i undervisningens här och nu. Jag skulle aldrig någonsin duplicera mitt innehåll eller forma det för en sorts elev. Jag kan inte tänka så, svarade jag. Året var 2001. Idag kan jag se en hel del saker som jag gör generellt lika men med olika innehåll.