Bloggen är en mötesplats

Jag läser Kristina Alexandersons blogginlägg om våra gemensamma ord

– Hade vi inte bloggarna hade vi aldrig träffats!

Och det är väldigt sant. Jag skrev en krönika om detta för en tid sedan. Den handlade om samtalet som fortsatte utanför bloggandet. Hur jag stod och pratade matematik med en person på Hornstulls tunnelbanestation – och vi insåg båda att vi bara träffats en gång i verkliga livet och massor med gånger i nätet. Men diskussionen på Hornstulls tunnelbanestation tog liksom bara vid och fortsatte som om bloggen varit en kommatecken eller de där avbrottstecknen…

… för att fortsätta i samtalsform.

Jag är oerhört tacksam för mina kontakter. Jag vågar inte nämna någon för jag kan inte längre räkna upp vilka jag träffat i verkliga livet. Och en del har jag lånat ut min lägenhet till.

Jag delar heller inte upp verkligheterna längre. Jag vill således korrigera mig helt öppet – Jag vet inte vilka jag har träffat – jag håller inte längre räkningen. Ett vet jag – mitt sociala liv är stort. Och det kan jag tacka var och en av mina läsare och mina länkare och mina besvare och mina gensvarare för. Jag är tacksam för vad detta har inneburit.’

Och jag länkar också gärna till Joakim Jardenberg där det tydligt framgår vad som är det centrala – kommunikationen. Inte innehållet. Innehållet behövs för att ha något att kommunicera kring. Titta på vad Joakim Jardenberg erbjuder för innehåll att kommunicera kring! Och börja kommunicera! Det är vad hela bloggandet, skrivandet och de sociala medierna vill. Öka kommunikationen.

Det utvidgade lärarkollegiet kallar jag detta fantastiska för. Och det kollegiet kan jag inte längre vara utan!

Med all värme till er alla från mig!