Bloggen är en mötesplats

Jag läser Kristina Alexandersons blogginlägg om våra gemensamma ord

– Hade vi inte bloggarna hade vi aldrig träffats!

Och det är väldigt sant. Jag skrev en krönika om detta för en tid sedan. Den handlade om samtalet som fortsatte utanför bloggandet. Hur jag stod och pratade matematik med en person på Hornstulls tunnelbanestation – och vi insåg båda att vi bara träffats en gång i verkliga livet och massor med gånger i nätet. Men diskussionen på Hornstulls tunnelbanestation tog liksom bara vid och fortsatte som om bloggen varit en kommatecken eller de där avbrottstecknen…

… för att fortsätta i samtalsform.

Jag är oerhört tacksam för mina kontakter. Jag vågar inte nämna någon för jag kan inte längre räkna upp vilka jag träffat i verkliga livet. Och en del har jag lånat ut min lägenhet till.

Jag delar heller inte upp verkligheterna längre. Jag vill således korrigera mig helt öppet – Jag vet inte vilka jag har träffat – jag håller inte längre räkningen. Ett vet jag – mitt sociala liv är stort. Och det kan jag tacka var och en av mina läsare och mina länkare och mina besvare och mina gensvarare för. Jag är tacksam för vad detta har inneburit.’

Och jag länkar också gärna till Joakim Jardenberg där det tydligt framgår vad som är det centrala – kommunikationen. Inte innehållet. Innehållet behövs för att ha något att kommunicera kring. Titta på vad Joakim Jardenberg erbjuder för innehåll att kommunicera kring! Och börja kommunicera! Det är vad hela bloggandet, skrivandet och de sociala medierna vill. Öka kommunikationen.

Det utvidgade lärarkollegiet kallar jag detta fantastiska för. Och det kollegiet kan jag inte längre vara utan!

Med all värme till er alla från mig!

This entry was posted in Barns rättigheter, Kommunikationen, Mina läsare and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

3 Responses to Bloggen är en mötesplats

  1. IT-mamman says:

    Jag har lånat din lägenhet flera gånger! Tänk att jag fick, att du vågade. Att vi träffades. Det är stort. Just vid Hornstulls tunnelbanestation har jag också haft ett förstamöte med en person jag kände via nätet. Jag fick en tavla. Det var inte farligt. Sen sa vi hej, gick åt var sitt håll och fortsatte prata via nätet. :)

  2. Anne-Marie Körling says:

    Visst är det underbart! Visst är det socialt. Inte medier utan med medier blir vi socialt verkliga.

  3. Ni är verkligen för bra!
    (dubbelpostar hos kalexanderson också, bara för att 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>