Källetikett – vett och etikett i källkritikens underbara värld

Källetikett!

Vett och etikett i källkritikens underbara värld!

Jag tänker på de hyffsade orden vett och etikett! Det där vi gör när vi är allmänmänskliga och så där uppförande att människor kan umgås utan att få skavsår i form av irritation och tycka att den där personen inte handlar efter konstens alla regler.

Källkritiken har också sitt källvett!

Grundetiketterna kunde kanske vara:

  • Minns mig! (Den gyllene källetikettsregeln)
  • Jag vill minnas dig!
  • Var värdig dig själv som källa! Förklara dig med ditt vackra namn.
  • Var värdig källans namn! Lånar du så berätta var ifrån du lånade.
  • Då du läser en bok så är det en författares tankar och fantasier, verkligheter och faktakunskaper du får ta del av. Minns författaren.
  • Datumstämpla. Om du har en författares text från 1823 så ska du berätta det. Om du datumstämplar få kan man få grubbla lite om varför författaren berättade just det här och precis då. Kanske författaren hade sin källa? Vem det nu kunde vara? Och då utvecklar man källmysterium och blir källkritikens Sherlock Holmes?
  • Källmysteriumet ska lösas och ska få läsas. Det är viktigt att du lämnar alla ledtrådar till det du har kommit fram till så att en mottagare kan hänvisa till dig och din källundersökning. Tänk så spännande att komma till din text och se att du har varit en sådan Mästerdetektiv som Astrid Lindgrens Blomqvist och klurat hur det måste ha sett ut eller vem som pratade med vem.
  • Fotografi du tittar på har en fotograf och alldeles för ofta så är det svårt att få uppgifter om fotografiets författare. Men bakom varje fotografi finns det någon som har lagt ned massor av arbete för att göra en liten stund i historien till ett fruset ögonblick. Vem är det som gjort så? Hur var platsen fotografiet togs? I vilken vinkel stod fotografen? Varför valde han/hon att inte fotografera mer än så? Tog fotografen 241 fotografier från olika vinklar och valde just detta? Varför blev detta fotografi känt? Hur spred det sig en gång i tiden?
  • Illustrationen är en bild av någonting. Och detta någonting har någon gjort. Det är samma sak med illustratören som med fotografen. Men man kan undra lite över alla bilder och fotografier som finns överallt. Vem äger dem? Hur köper man ett fotografi? Om jag tar ett porträtt och låter någon ta mitt fotografi och betalar ganska mycket för det äger jag detta porträtt då? Vad händer med källan – den rolige fotografen vars namn jag inte längre minns men – Åh, så rolig han var där han stod och försökte fånga mitt leende… honom skulle jag varmt rekommendera om jag nu bara kunde komma ihåg hans namn. Då kan man börja tala om att vara sin egen källkritiker – i bemärkelsen att man blir lite arg på sig själv. Men det är ju inte det källkritik handlar om. Det handlar om att förvalta:
  • Rätten att ha ett namn. Och det har nästan hela världen beslutat och att namnen hör ihop med lagar och faktiskt folkvett. Man heter det man heter och detta namn ska värderas värdigt. Barnkonventionen skrev för säkerhetsskull in denna rätt i Barnkonventionen – så att vi alla skulle minnas – ja just det – mitt namn, ditt namn och att vi skulle källförälska oss och använda våra namn där de bör och ska komma upp. Källkritiken handlar kanske om rätten till artikel 7 i Barnkonventionen.
  • Creative Commons är en logga som betyder något om den finns på en sida på nätet där du hälsar på och källsöker. Att källsöka är så spännande. Då är man ute i källornas landskap och viftar med sin undersökarfråga. Hamnar du på en sida med Creative Commons på så betyder det att den som är källansvarig för sin sida gärna vill dela med sig. Då får man klicka på Creative Commons knappen för att se hur källan vill att du ska handskas med den. ”Ta härifrån men minns mig” kan nog vara den enklaste regeln. Och som den vettiga källanvändare man är så gör man ju givetvis så. Därför att man är så tacksam, så tacksam. Det är ju tur att någon egentligen vill dela med sig, och det utan att det kostar, så det kostar inte på att följa den källetikett som källan önskar sig. Det är att vara artig i den där fina bemärkelsen.
  • Källdiskussionen är också spännande. I de svenska kursplanernas inledande sidor har vi några fantastiska ord att förvalta i skolan. Vi ska i alla ämnen argumentera, analysera, generalisera och förklara. Det är fyra ord hämtade ur kursplanerna. Låt säga att man nu ska genomföra detta generellt. Att detta tänk ska finnas med som en livskunskap och erfarenhet – ja – då måste ju källan vara öppen för dessa fyra ord. Det betyder att om jag vill argumentera med en text så är det ju inte texten jag argumenterar med – utan också författaren till texten och den tid som texten sprang ur – och därmed kanske också några andra författare och texter från källans källa. Förverkliga argumentationen genom att källförklara vem du diskuterar med.
  • Källornas krig – Det är ett jätteroligt ”krig” som förekommer mellan källor. Det kan man gotta sig åt om man är intresserad av konflikter, skvaller och annat smått och gott. Det kan till och med vara så att en källa för ett ”kallt” och ”dolt” krig med en annan källa och smyger in små giftiga pilar som är inbäddade i en slags vänlig ton….
  • En källa kan också påstå sig vara den allra viktigaste källan. Då börjar källan med att erövra och platta till alla andra källor… jag skriver inte mer om det… men det krävs såväl källvett som källnyfikenhet och en gnutta källkärlek…. så öppnar sig äventyret kring källan.
  • Jag fortsätter med mina källetikettstankar – så denna lista är inte på något vis klar… men jag ska springa till min källa just nu – min utgångspunkt för mina källundersökningar – mitt arbete!

Bra ord att omsätta i undervisandehandlingar:

  • Yrkesförklara dig – Du är källan på spåren – Var källkritiksdetektiv!
  • Undersökande källdetektiv – vem pratar med vem? Det fantastiska skvallret och det faktiska samtalet!
  • Bäst före datum finns det – Gräv ned så långt att du kan sätta sekundtid på källan – Datumstämpla källan!

Denna sida kommer att uppdateras och modifieras…

öka länkningarna till källorna och utvecklas till en slags kursplan i källkritik. Ge mig tid och frågor så sätter jag mig ned och skapar en källa för ett innehåll som skolorna behöver och ska utveckla – för att eleverna ska kunna handskas vettigt med källorna! Det handlar om demokrati!

Källans ursprungstid – Uppdaterades 2010-08-23

Det här inlägget postades i Källkritik och undervisning, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag, Modellerna, Skolorden, Skolrättigheter och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Källetikett – vett och etikett i källkritikens underbara värld

  1. Kollegan skriver:

    Att vara ärlig med att jag lånat någon annans tanke och tänkt till så att det blivit min egen tanke. Om jag bara kommer ihåg vems tanken var från början….

  2. Kollegan skriver:

    Den där loggan Creativ commons har jag inte sett någonstans ännu. Du har den inte?

  3. Mats skriver:

    Källkärlek?
    Det var vackert och jag funderar på om det går att hitta den där svalkande nivån som är så viktig i alla relationer. Kanske är det just detta som Monica Zetterlund sjunger om:
    http://open.spotify.com/track/6XTv4UMQCx5ctG8U9ocaiG

  4. Mats Danielsson skriver:

    TACK!
    Jag drabbas ofta av frågor, citat och kopiering från både webb, blogg http://blogg.vett-och-etikett.com Inte sällan kan jag märka när elever fått en uppgift, då ramlar det in frågor som jag om och om igen får avvisa och berätta att de måste söka själva. Ibland hittar jag mina texter på Facebook och andra platser. Utan minsta källhänvisning.

    Så tack för ditt inlägg!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.