Att pedagogiskt mötas är att utbyta pedagogiska idéer

Att pedagogiskt mötas är att

utbyta pedagogiska idéer

Hela dagen har gått i utbytarsamtal. Det började i morse då jag stod på perrongen och funderade över ett fotografi jag tänkte ta och jag kände en hand på min axel och vips stod där en pedagog. En glad sådan. En gammal kollegasådan. Vi utbytte idéer och omtankar.

På arbetsplatsen är det ständiga utbyten av idéer och ifrågasättartankar och utsättartankar och vad-tror-du-om-det-här-tankar eller har-du-några-synpunkter-på-det-här-tankar? Det är så roligt och energigivande. Min pedagogiska hjärna går för högvarv.

Under resan till lunchmötet ringde en förskolerektor och talade varmt om sina planer och sina genomföranden och hur arbetet fungerar och utvecklas. Hon talade så varmt om det hon och alla andra verkade för att 100% inte längre kändes som en omöjlig målbeskrivning. Den kändes mänskligt möjlig. Det är ju lärarnas vilja det handlar om. Och så skrattade vi gott åt en berättelse om lärandet.

Under lunchen sammanstrålade Haninge, Södertälje och Nacka i mitt kök. Mitt kök fick utgöra en slags medelpunkt för utbytaridéer och cross-the-country-tankar. Vi har träffats via bloggar och twittrar och alla är av utvecklingskaraktärer. Samtalet tog vid där det senast avslutades på bloggen… och så sa vi hej och började prata… och fortsatte sedan på twitter… pedagogiskt diskussionsforum nätet är och har blivit:

Per perfal

Smygstartat jobbet idag med de pedagogiska kockarna @Korlingsord och @henrikwidaeus. Vilken bokstavssoppa…. 😉

Innan jag försvann tillbaka till jobbet fick jag ett sms av en prisbelönt matematiker som ville säga hej och gratulera till något stort.

Tillbaka på jobbet hoppade jag jämfota av pedagogisk lycka för på min arbetsplats fanns det två barn som jag genast kunde busa med. Och det gjorde jag. Det gjorde barnen också. De ska börja fyran. Och då kände jag hur mina årskursfyra-lärar-tankar satte fart. Jag kunde inte låta bli att leka en stund.

Och så har det fortsatt. Mitt liv är delvis pedagogiskt. Jag ser det som en socialkonstruktion – jag deltar i sammanhang och sammanhangen deltar i mig och där vi är lever frågorna som gröna fyrklöver på en lycklig äng. Ja, det kan låta för glatt och uppsluppet. Men det är skönt att inte ha pedagogiska skavsår.

Det är mänskligt att vara pedagog.

Roligt också.

This entry was posted in Barns rättigheter, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *