@Korlingsord Vilken vikt lägger du vid skrivstilsträning med dina elever? #nypåjobbet
@kindenberg Uppdaterat mitt inlägg till dig… läs och ställ frågor om du behöver mer kunskap eller önskar en bättre diskussion!
******************************
Åh – jag älskar frågor. Tack Kindenberg.
Så här tänker jag om din fråga. Din fråga behandlar jag så här:
- Jag går till styrdokumenten – alltså i detta fall kursplanerna i Svenska.
- Jag läser noggrant igenom syftestext och de mål som eleven ska få uppnå under sina skolår.
- Jag grubblar själv på vad jag tänker och tycker. Det är för att få veta hur jag ser på saker och ting. För jag kan inte besluta självständigt utan har mina uppdrag att fullfölja. Men det hindrar mig inte från att själv fundera. Om jag inte reflekterar över detta så jag smitta mina elever med mina dolda tankar om det här. Jag kanske hatar skrivstilen själv men måste undervisa om den.
- Jag funderar också efter relevans i tiden. Är det relevant att kunna skriva skrivstil idag. Man måste ha en personlig handstil då man skriver namnteckningar och autografer, vilket barn och unga gärna prövar.
- Jag tror dock att det är ännu viktigare att kunna läsa skrivstil. Det är något vi alldeles för sällan talar om. Vår läsförmåga. Skrivstilen handlar om att kunna läsa dokument från en svunnen tid.
- Jag grubblar också på vad skrivstil är för något? Vad är det för sorts skrivning? När blev den obligatorisk för eleverna? Varför då?
- Själv älskar jag att skriva. Konstarten skrivstil är något jag fortfarande tränar mig på. Det är vilsamt och motoriskt en utmaning.
- Det finns läror om skrivstil. Det finns den öppna skrivstilen och det finns… och när behövdes den och varför? Hade den inte med hastigheten att göra? Att kunna skriva snabbt? Vad var och är syftet med skrivstilen?
- Frågan kvarstår – vad säger kursplanerna:
KURSPLANERNA SÄGER:
I syftestexten står ord som ”skriva väl” . Jag tolkar inte det som välskrivning utan mer som förståelse av språkbruk och språkvårdande omsorg om sin mottagare. Att bli r.ätt förstådd helt enkelt.
Språk är kommunikation. Hur ofta kommunicerar vi med skrivstil? Jag kan tycka att man kan få pröva skrivstilen genom att skriva sina texter på massor av sätt i digital form. Det är skrivstil men utan snirkelikrokiga pennföringar.
Det skrivna ordet ska kunna hanteras säger syftestexten. Jag kan inte heller se att skrivstilen berörs i den formuleringen. Men att kunna läsa skrivstil kan jag läsa in där för att kunna läsa en personlig handstil och skrivstil handlar om att kunna hantera det skrivna ordet. Men det är inte det syftestexten avser utan innebörden förefaller mig större än så då man skriver ”hantera det skrivna språket”.
I mål att sträva mot letar jag febrilt efter något som skulle ge skrivstilen en plats. Ifall vi nu tycker att den ska ha det:
- …tolka texter … tolka texter måste betyda att man kan läsa skrivstil. Det betyder inte att man kan skriva den.
- utvecklar sin förmåga att läsa, förstå, tolka och uppleva texter – här kommer den läsförmåga som kan behövas för att förstå skrivstil.
- utvecklar sin förmåga att skriva läsligt för hand och att använda datorn som hjälpmedel.
- språkbruk – detta ord kan innefatta skrivstil – men jag ser inte någon omslutande tanke i kursplanen för detta skrivstilande
Det står ingenting om skrivstilsskrivandet. Däremot står det i våra nationella kursplanesträvansmål att eleven ska få utveckla en förmåga att skriva läsligt.
LEKTIONSFÖRSLAG
Detta är oerhört viktigt – förmågan att skriva kommunikativt tolkar jag det som. Att skriva så att du och jag förstår och kan läsa det som står. Denna form av skrivande måste vi samtala med eleverna om. Vi måste också läsa elevernas texter som akt av kommunikation. Inte rättningsunderlag. Eleverna ska få uppleva skrivandets kommunikation. Skrivstilen kan vi alltså lika gärna skriva på datorn… och öva oss i att läsa den för varandra. Sedan tycker jag det vore roligt om eleverna bad sina farmödrar, mammor, pappor och gammelfarfar att skriva något med skrivstilen de en gång lärde sig i skolan. Sen tar man med sig alla skrivstilar och små meningar och lär sig att uppfatta såväl personligt skrivande som att faktiskt kunna läsa vad som sägs.
Jag tror mer på läsandet av skrivstilen än om förmågan att skriva den. Men jag brukar i de högre stadierna låta eleverna skriva skrivstil. Men det sägs ingenting om det i kursplanerna trots att jag inte finner något stöd för detta i kursplanerna, mer stöd i traditionen i skolan och misstankarna om att jag inte gör det jag ska göra. Flera elever tycker också om att lära sig skrivstil. Och det är en skrivkonstform som handlar om att vårda något. Men som sagt – Jag har lusläst. Och jag är väldigt trogen min kursplan. Den ger mig svar och hjälper mig att fokusera på mitt uppdrag.
Läs och titta på Hakkes skrivstil…
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Min man är brevbärare o säger att de unga brevbärarna inte kan tyda skrivstil på brev/vykort. Det är ju synd, då brevet kanske kommer på villovägar. Så till lektionsförslag kan läggas: Ta med gamla brev o vykort o läs om svunna tider.
Ja, brevets historia är mycket, mycket viktig. // A-M
Tack för ett långt, genomtänkt och konstruktivt svar på min fråga! Jag gillar särskilt alexanderhugget att lära sig läsa (tyda) skrivstil, snarare än att skriva den! I de IUP:er jag kikat i för eleverna i min nya klass, nämns detta med skrivstil återkommande som ett utvecklingsmål. Jag är väl själv av uppfattningen att det är viktigare att lära sig skriva sirligt/prydligt/högtidligt (eller på något annat sätt riktat till mottagaren) med datorn än med pennan.
Det analoga och det digitala skrivandet behöver så klart inte stå i motsatsställning, men intuitivt känns det som att skrivstilens ställning behöver omvärderas och mer stå tillbaka för övning i ordbehandling. Dessutom visar ju Tragetons försök att skrivande vid datorn som startpunkt ger eleverna en bättre handstil, den blir en naturligt scaffolding i stället för de eviga misslyckandena med att återskapa bokstäverna i skrivstilsboken.
Din betoning av kommunikation tycker jag mycket om: att inte nöta in skrivstil, utan bekanta sig med den och kunna läsa ett budskap som döljs bakom sirlig handstil, för den läsovane.
Tack! /Björn
PS: Lyckligtvis har jag så pass god datortillgång att jag faktiskt kan ge eleverna tillfälle till att både ordbehandla och titta på dem. (T.ex. på ett digitalt arkiv som Stockholmskällan http://www.stockholmskallan.se/index.php?sokning=23 Till och med texter från 1700-talet kan bli tillgängliga med läsförmåga!)
Tack Björn. Jag uppskattar ditt svar. Men jag behöver förtydliga. Vad du och jag tycker i frågan är vårt tyckande, och det är bra att få fatt i. Men egentligen är det inte relevant heller… för vi kan inte göra något som vi tycker att eleverna ska göra… utan om vi har belägg för att göra det vi vill göra. Jag hittar inte något belägg för skrivstilen. Och därför kan jag inte se hur denna stil ska nötas in i skolan. Skolan har självklart vissa rättigheter att profilera sig… och då kan skrivstilen komma in där… såvida vi inte tolkar läroplanen fel. Allt gott…. spännande med skrivstilsläsandet – berätta hur det går… A-M
Min morfar har gått i skolan bara 2 år i hela sitt liv. Förvånansvärt nog, hade han den vackraste skrivstilen som jag har någonsin sett . Och väl medveten om sin brist på formell utbildning brukade han säga till oss barnen: Om JAG kan läsa det du skriver, då är det väl bra jobbat!