OM LÄRARENS SPRÅK, STYRDOKUMENTEN OCH HUR MAN KAN TÄNKA

Läser med glädje din blogg. Blir så upplyft av den. Jag skriver ofta ner ord och meningar du delar med dig av.
Just nu funderar jag mycket på lärarnas språk. Vårt språk som används vid dokumentation och skrivelser. Som är till för elevens, barnets, ungdomens utveckling. Som ska vara ett professionellt språk, och ett värdefritt språk. Där det ska beskrivas och bedömas och förstås av många personer och vara så exakt att det inte blir missförstånd. Vilka ord ska användas? Vad betyder orden och olika beskrivningar? Var finns den ordlistan för oss lärare? Kursplaner och betygskriterier ger en viss vägledning. Men ofta behöver man skriva om annat också. Hur tänker du kring detta? Vore intressant att få lite synpunkter.

OM LÄRARENS SPRÅK, STYRDOKUMENTEN OCH HUR MAN KAN TÄNKA PRAKTISKT KRING DETTA

Om lärarens språk tänker jag ofta och mycket på. Jag har många saker jag önskar säga och de är väldigt allvarliga. Vi har inget stöd i läroplanens värdegrund att på något vis använda vårt språk annat än professionellt och egentligen väldigt värdigt och framåtsyftande.

Jag tänker att:

• Elever lyssnar mycket noggrant på sina lärare. Att tala nedlåtande eller kalla elever för ett och annat tycker jag oändligt illa om.

• Elever har rätt att få sina omdömen sakliga, dvs med stöd ur styrdokumenten. Jag vill inte värdera individen utan eleven. Jag vill heller se eleven som en slags yrkesroll och därmed inte involvera det yttre i mina bedömningar. Jag söker mig till det objektiva. Det jag kan undersöka. Om detta utforskar jag det jag ser…

• Det jag ser dokumenterar jag. Jag tränar mig i saklighet. Och den ska vara omfattande och stor. Det finns mycket att se i ett elevarbete och det finns mycket att sätta ord på av kunnande i det vi kan bedöma. Det vill säga det om är utanför elevens huvud och inte i det och därmed för oss fördolt.

• Ingen plats är så språkligt viktig som skolan. Genom vårt lärarspråk visar vi också vår människosyn och vår kunskapssyn. Korridorerna är inga platser för ”illa-samtal” om andra lärare eller bråkiga elever. Frågan är om det ska talas vitt och brett om detta i lärarrum. Jag tycker personligen att lärare som talar om elever som svin eller som djävliga ungar ska fundera över sina rättigheter att säga så. Det kan vara bra att få ur sig ilskan men det ska i så fall ske under ordnade former och tjänstgöra väg för konstruktiva lösningar och inte låsningar.

• I kursplanerna kan vi hämta våra ord och våra uttryck. Genom att alltid bära dem med sig kan vi härleda förståelse för hur att bedöma och VAD. Vi bedömer ofta fel och inte rätt saker. Ofta väger också det personliga in vilket jag tycker är direkt fel. Jag har skrivit under fliken – Bedömningar – hur man kan göra och tänka.

• Barn är värdiga sina språk och har rätt att omslutas av en språkutveckling som betyder att ansvaret om språket handlar om kommunikation och delaktighet, relation och vilja att dela med sig av erfarenheter och lärande. Där är vi som skola ett. Varje lärare ska tala värdigt och medvetet använda språk som öppnar upp, gagnar utveckling och pekar mot möjligheter och framtid.

• Det finns så mycket som sägs om elever som inte pekar varmt mot möjligheterna utan tvärtom verkar för konservering och stämpling. En gång en bråkstake alltid en bråkstake. Och jag delar inte den uppfattningen alls.

DÅ DET GÄLLER BEDÖMNINGAR och lärarens språk

• Om man bedömer i nära relation till styrdokumenten så har vi lärare också vårt språk i dem. Och detta är viktigt. Jag är mycket saklig då jag samtalar med mina elever om deras kunskaper och hur deras processer ser ut.

• Eleven själv ska ha kunskap om vad som bedöms, varför det bedöms, när det bedöms, och ska själva vara införstådda med att dessa bedömningar sker i relation till våra gemensamma styrdokument.

• Låt oss tänka att jag har ett arbete som eleven har givit mig. Jag tittar på det mycket noggrant och skriver ned det jag ser.

EXEMPEL PÅ VAD JAG SKRIVER OCH VAD JAG KORRESPONDERAR:

JAG SER….

• Jag ser att du (eleven) använder kommatecken, punkt och utropstecken i det du skrivit.
• Jag ser att du sätter stor bokstav i början av meningarna.
• Jag ser att du använder dig av svåra ord; kommunicera, addition och kommun och landsting i din text.
• Jag ser att du förstår vad styckesindelning innebär för läsningen och upplägget av texten.
• Jag ser att du skriver rubrik.
• Jag ser att du källnoterar, du är avsändare till det skrivna och det framkommer med tydlighet.
• Jag ser att du vill, vågar och kan uttrycka dig skriftligt
• Jag ser att…
• Jag ser att…
• Jag ser att…

Och jag ser till att denna lista blir lång och utförlig. Jag noterar mycket och noggrant. Därefter går jag till kursplanerna i exempelvis svenska och letar efter samspelet mellan elevens text, mina seende noteringar och kursplanens krav på såväl undervisning som måluppfyllelse. Jag tar en överstrykningspenna och noterar vad som kan bedömas av det jag ser. Jag ser också vilka ord kursplanen använder för samma sak jag sökt beskriva.

Jag har skrivit en bok som handlar om detta arbete – VÄGEN TILL SKRIFTLIGA OMDÖMEN, 2009. Jag bad förlaget göra den så billig som möjligt och de följde mina råd. Den är inte så dyr med andra ord.