– Kan jag läsa högt för barn även om jag bryter på något annat språk, frågade någon.
– Jag läser själv på stockholmska, svarade jag.
Då slog det mig att om en författare talar skånska så syns inte det i det skriftliga språket, ja annat än om de skånska uttrycken blir väldigt lokala och talspråket tränger in och författaren valt att berätta och ge röst åt det som är hämtar från Skåne. Alltså kan jag läsa en annan människas skriftspråk helt utan att ana några dialekter alls.Kanske om jag är tränad kan jag härleda ord från det lokala sammanhanget. Men jag högläser den skånska författarens ord på min Stockholmska.
Jag tror inte vi ska göra oss själv till icke kommunikatörer. Bättre att använda sitt språk och kommunicera med barnen. Hur skulle det annars gå? Ordet är fritt! Lärandet sker mellan oss alla. Barn frågar som tur är om de inte förstår. Vuxna håller tyst och tycker en hel massa saker utan att säga något om vad. Kanske hånflinar de obehagligt, eller så välkomnar de att människor söker formulera sig på det bästa möjliga sätt, vad som skiljer oss åt är hur vi vill och värnar om att förstå varandra. Språket är vår bro!
De kulturer vi är ska mötas!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
