Nu har jag föreläst i Svenska Skolan i Moskva, för föräldrar och personal. Jag har också haft förmånen att besöka och delta i Japanska skolan, den Italienska skolan och fått göra något så ovanligt som att delta under en lektion på den Ryska skolan. Det är många tankar om pedagogik och också om hur jag uppfattar min egen kulturs skola, den svenska.
Jag har också helt förutsättningslöst deltagit i lektioner där jag inte förstår någonting av det språk som undervisningen genomförs på. Det pedagogiska går att läsa utan språk, dvs vad lektionen innehåller och vad läraren gör eller inte gör. Jag brukar rita noggranna kartor över hur läraren rör sig i klassrummet, vilka elever som får tala och vilka som inte får det. Jag fick en hel del intressanta tankar från den japanska undervisningens uppbyggnad vilket jag ska grubbla på och tänka kring. Det var något i den japanska undervisningens struktur som intresserade mig, som eventuellt kunde göras lite mer generell och därför påverka min egen undervisande tanke. Jag fann också en helt annan klassrumsorganistaion hos den italienska skolan och hur läraren kom att röra sig ledigare i förhållande till eleverna och därmed nådde fler elever och kunde se klassen på ett helt annat sätt.
Jag måste få perspektiv på undervisningen i den ryska varför jag återkommer med reflektioner om den.
Vad ser jag då kring den svenska skolan, en aningens generellt:
Vi har ett mycket demokratiskt förhållningssätt (men jag tycker vi kan bli ännu bättre och absolut göra mycket, mycket mer).
Vi har vår skollunch och det måste lyftas fram i alla skolsammanhang. Vi har vårt naturintresse och låter därmed eleverna gå ut och få frisk luft oavsett väder. Svenska skolbarn får möta kunskapen ur flera perspektiv; utifrån den egna förförståelsen och utifrån vad eleverna kan. Vi utgår ifrån samspelet med eleverna. Trots det tänker jag att vi alltid kan utveckla det här ytterligare. Vi kan aldrig någonsin se oss som klara eller att vår kunskapssyn, vår människosyn någonsin kan stöpas i en färdig form. Vi är skyldiga att förverkliga och genomföra, omsluta och utmana våra tankar i relation till eleverna.
Detta är fredagens pedagogiska tankar. Fotografierna får komma nästa vecka.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
