Sven-Eric Liedman: Om bildningsprocessen

Det livslånga lärandet? Vad är det egentligen. Jag tycker det är vackra ord. Men varför säger vi dem? Som om vore de mantra, en tro på att vi lär oss senare, ifall att vi inte gjorde det just nu eller är det tomma ord för skolan, eller kanske är det ord som egentligen betyder att vara människa och bli till. Jag funderar över vackra ord. Varför säger vi dem om och om igen?

Sven-Eric Liedman skriver i boken HETS, 2011:

”En bildningsprocess kan mycket väl ha sina tvära kast, sina uppbrott och därmed sina radikala nyorienteringar. Men den har alltid en självklar huvudperson: Den som lär sig. ”

Lärandets huvudperson?

Jag klappar ömt på sidan med dessa två ord! Dessa ord ska jag förvalta i mötet med eleverna!

Det här inlägget postades i Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Litteratur och läsning och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Sven-Eric Liedman: Om bildningsprocessen

  1. Morrica skriver:

    Underbara ord! Tack för att du delar dem med oss.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.