Stökig miljö i skolan. Varför då?

I Svd läser jag om den stökiga miljön i skolan. Eleverna ber om tystnad och lugn och ro. Det finns en mycket stor risk att man med detta förstår att det ska vara tyst i klassrum och bland elever. Eleverna är vana vid att tystnad är den stora ordningsfrågan för lärare och för skolan och har lärt sig att svara på just den frågan. Jag har sett elever göra så mot mig – som om de allierar sig med mig i frågan om ordning och tystnad. Det ska vara tyst för då är det bra. Jo, jag var så noga med den en gång i tiden.

Det var innan jag fått utbildning i klassrumsorganisation och hur man som lärare kan mångfaldiga sina undervisningar i klassrummet och utveckla elevernas ansvarstagande och att lärandet görs gemensamt bland eleverna. Jag har haft mycket få ordningsproblem i mina klassrum. Det har alltid mumlats respektfullt mellan eleverna då de frågar och diskuterar.

Jag fann hur jag skulle göra under min pedagogiska resa till Nya Zeeland. Då jag senare lyckades få en kollega till samma utbildning där och då vi också kom att arbetade på samma skola så upptäckte också hon hur ordning och samtal ordnas genom lärarens arbete i klassrummet och i den lärande organisationen. Trots att skolorna ofta talade om den berömda ordningen där tystnad var ett mått på det lyckade och det som värderades högt så talade vi två mycket sällan om hur vi hade det i klassrummet. Vi talade väldigt ofta om hur vi undervisade och vad våra elever hade lärt sig och vad vi skulle ge för lektioner nästa dag. Vi var ständigt fulla av undervisartankar. Och så har jag haft det sedan dess.

Vi har ett eftersatt studieområde och utbildningsområde – och det är hur rummet stöttar och bär lärandet – och jag har efterlyst detta ämne länge. Det skulle gagna såväl lärare som elever.