Vi talar om framtiden. Vi berättar om framtidens kompetenser. Vi talar om det lärande vi ska skapa i skolan som ska leda till att eleverna i framtiden ska kunna bli, vara och …
Den elevnära framtiden
Jag tänker att vi alldeles för sällan talar om den nära framtiden. Vi gör det framtida för långt bort. Vi skrämmer eleverna med den i bästa välmening. Den nära framtiden handlar om att befinna sig i utvecklingszonen. Inom ramen för vad eleven kan utmanas med, inom ramen för skolans inre arbete. Det är klart att i årskurs ett, tre och sex finns det en nära framtid i att lära sig så mycket att man kan gå i årskurs två, fyra och sju.
Matematikens framtid i skolan
Det finns också mycket enkla vägvisare in i den nära framtiden i skolan. Den att tydligt visa exempelvis ett problem i matematiken och gestalta det genom att visa hur progressionen ser ut kring just ett sådant problem. Det kan man göra genom att kopiera matematikutmaningar från årskurs ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta och nio. Det borde finnas i varje klassrum. Att räkna med ekvationer t. ex. Hur kan vi visa att progressionen äger rum kring den?
Texternas framtid i skolan
Nåväl… likaså i de faktaböcker vi har i skolan. I årskurs ett ser texten ut så här, i årskurs tre så här och i årskurs sju så här. Kopiera upp och sätt upp på väggar så att eleverna får veta hur progressionen och förväntningarna ser ut i kring läsförståelse kring faktatexter.
Nuets lärande
Men allt prat om framtiden. Det vore så mycket enklare om vi lät barn och elever känna och uppleva lärandet här och nu, och att vi inom yrket höll lärandets horisont – att veta vart det hela ska leda till. Att vara mer närvarande i nuets lärande och i elevens tjänst.
Jag har många idéer och tankar hur man kan skapa ett sådant förhållningssätt.
Berätta ännu mer! Snälla!