Skoltal för skolfolk

Skolan!

Den bestämda formen som aldrig någonsin ska ta form.

Skola!

Det levande och rörliga verb som aldrig ska stanna på stå.

Skolande!

Detta närbesläktande lekfulla ord som kan härleda till lekande, helande, spelande, medlande och alla andra andeord som gör att taket lyfter och horisonten förflyttar sig, förändras och utvecklas. Resan blir både längre och kortare. Kunskapen lurar oss att tro att vi kan famna den. Den kan inte famnas. Den kan fattas. Och förloras. Förändras och stagneras.

Och där läraren är kan planer sättas i verket. Ett ämne kan uppenbara sig, en sesamport ställs på glänt till upplevelsen av volym, begrepp och ord kan göra världskartan begriplig, land och länder upptäckas, och inom ämnet kemi ryms hela skolans kemi – den att vi är där tillsammans. Skolkemi och upptäckarglädje, nyfikenhet och ämnen, lärare och elever. En annan kemi. En större kemi.

Och språket, det vi delar, missförstår, begriper, förändrar är möjligheter för demokratin i varje människa. Där du betyder du och jag betyder jag. Lika stora värden ryms i dessa två ord.

I skolan kan inget vara självklart. Allt är nytt. Om igen är det nytt att lära sig skriva, läsa, räkna. Det är alldeles underbart nytt att greppa en penna och för evigt skriva in sig i sig själv. Jag är Hassan. Jag är Lisa. Och texterna vi delar är våra gemensamma utflyktsmöjligheter. Vi läser ihop för att en dag bli självständiga läsare och kommunikatörer.

Och verktygen. VERKTYGEN. Genom tiderna har linjal, måttband, litermått, paddor, räknestickor, overheader, stenciler, kopior, suddigum, papper, block, tuschpennor, datorer, bandspelare, kanoner har utvecklat undervisningar under lärares medverkan och påverkan. Också genom motstånd och pedagogiskt grubbleri.

Det tysta kollegiet är lika farligt som den tysta klassen. Vi ska samlas, prata, diskutera och utveckla, välkomna kunnandet, nyfikenheten, engagemanget och professionen i skolan.

Jag har inga ord för vad en skola kan vara. Det kan aldrig en endaste person ha. Skola är något som äger rum om och om igen. Där eleven är. Där ska det hända något.