Min afrikanske lärarkollega gör så här – själva gör vi …

Jag besökte en skola i Johannesburg. Läraren var lärare i en kåkstad. Han hade 67 elever. Jag frågade hur han visste att hans elever lärde sig något.

– I can read my children, sa läraren.

Han berättade att han läste av elevernas ansikten. Om han såg en antydan till frågeveck i pannan eller oro i elevernas ögon så …

– Ja, vad gör du då… frågade jag.

– Då undervisar jag mer. Jag sätter fler ord på problemet, jag berättar på ett nytt sätt, jag översätter till flera liknelser och till flera språk. Jag berättar till de förstår. I can read my children.

– Spännande. I Sverige ger vi eleverna åtgärdsprogram om de inte förstår, svarade jag.

This entry was posted in Ansvaret, Barns rättigheter, Föreläsningar jag ger, Formativ bedömning, Kommunikationen and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *