– Dina kunskaper är en resurs, säger jag alltid. Alltså – om du kan läsa är din läsförmåga en väg in i texten för dina elever som inte kan läsa en resurs. Det kan låta enkelt att säga så.
Men att se sin egen förmåga som en del av resurserna, strategierna, möjligheterna för eleverna syns mig idag inte medveten. Genom att visa hur man tänker som lärare möjliggör man för eleverna att tänka med och genom läraren. Om jag har ett matematikproblem och jag berättar hur jag gör för att tänka, lösa, ställa frågor och utveckla min förståelse kan eleverna få strategier att upptäcka att de kan låna av läraren, att de har egna förslag till hur samt att de kan möjliggöra att berätta hur de gör och hur de förstår.
För mig handlar det om en djup förståelse för värdet av det jag själv redan kan och min roll som modellande lärande. Inte lärare. Utan hur jag själv lär mig. Inte hur jag gör.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Tycker det är jätteintressant att du skriver om ”Teach By Doing”, som du kallar det. Tycker också det skulle vara mkt intressant med lite handfasta Teach By Doing-tips att applicera i klasrummet! Även om jag jobbar med vuxna på Sfi så liknar det ibland arbetet med barn tycker jag…
Tack också för en bra blogg! Du är välkommen att besöka min blogg också:) http://www.ensfilararesblogg.wordpress.com