Eleven söker upp mig. Springer efter mig. Tar försiktigt i min arm. Jag vänder mig om. Ser in i ett nyfiket elevansikte.
– Såg du mig igår?
Och så sprudlar orden om det eleven hade lärt sig. Det eleven tyckte om. Det eleven ville lära sig. Det eleven hade lärt sig.
Allt det eleven ville att jag skulle ha sett. Jag tittar in i elevens ögon. Svarar:
– Jag såg dig igår. Jag vet att du satt där du satt. Jag vet att lärarens undervisning gav dig möjlighet att komma åt din glädje och lust. Jag hörde dig berätta och förklara. Jag såg hur nyfiken du var.
Eleven ser glad ut. Speglad. Jag kan återge elevens glädje och elevens ord. Eleverna behöver våra ögon och våra öron. Bli sedda och lyssnade till. Eleven säger:
– Du såg mig igår!
Om några dagar ska jag träffa en elev och hens föräldrar för en uppföljning av ett åtgärdsprogram. Då kommer jag att ha en lång lista med meningar som börjar med Du…:)
Håller på att förbereda utvecklingssamtalen och skriver listor till eleverna: Du kunde återberätta sagan om ”Räddharen”, du lånade 11 böcker i biblioteket, du vill ha utmaningar i matematik, du arbetade engagerat med…:)