Koncentrationsmöjligheter och tålmodigt lärande

Röd kaffekopp - körling fotograferar 2013

Jag tänker på det lilla barnet som upptäcker förmågan att använda tumme och pekfinger för att greppa små saker som ärtor eller små, små snören. Länge kan barnet sitta och upptäcka sitt pekfinger och sin tummes möjligheter. Jag tänker på barnet som plötsligt släpper taget om stolen för att utan stöd ta två kliv ut på golvet på egen hand till den närmaste omvärldens jubel. Jag tänker på barnet som koncentrerat lyssnar till pappans eller mammans röst när de berättar något från sina barndomar. Jag tänker på hur barn lär sig cykla och bli alltmer säkra på det för att de just cyklar. Jag tänker på lekarna som barn lär varandra. Hur de visar, hur de instruerar, hur de bjuder in. Jag tänker på hur barn ser på andra barn, hur de lär genom att stå en bit ifrån och titta på. Jag tänker på koncentration. Jag tänker på tålmod. Jag tänker på lärandet.

Jag undrar så ofta varför barn inte orkar i skolan. Vad är det som gör att lärandet inte absorberar dem? Vi ger dem diagnoser och vi säger att de inte kan koncentrera sig. Vi talar aldrig om att söka se vad i undervisningen som de koncentrerar sig kring. Vad är att koncentrera sig? Är det att vara stilla i 40 minuter utan uppgifter men inte med en min röja att man inget har att göra, inget av det som är i klassrummet går att förstå och att tankarna far omkring i huvudet precis som de vill för att där inne finns lite fantasi att leka sig bort med.

Hur skapar vi koncentrationsmöjligheter? Vore inte det en spännande fråga att diskutera och undersöka? När är vi själva okoncentrerade? Varför kan vi inte koncentrera oss? Vad betyder det att vi ritar när vi lyssnar? När är det svårt att koncentrera sig? Vad är det som pockar på uppmärksamheten?

Hur kan undervisningen bli absorberande angelägen? Den behöver inte vara lustfylld  i bemärkelsen att det som presenteras är lätt att förstå, eller att vi måste skratta för att det är så roligt. Nej äventyret att lära innebär att det vi lär oss är inom ramarna för möjligheten att lära. Vi kan klättra upp i trädet för att greppa kunskapsäpplet. Men då måste vi få vara nära ett äppelträd. Äppelträdet måste bära frukt. Frukten måste vara möjlig att plocka och äta upp. Även det äpplet som faller i gräset ska räknas in. Kunskapen som går att få i efterhand. Läraren är trädet. Undervisningen är alla äpplen. Några äpplen hänger lättplockade. Andra måste man upp i toppen för att hämta. För att plocka äpplen krävs att man får plocka dem. Aktivitet.

This entry was posted in Hinder för lärande, Klassrummet, Kommunikationen, Pedagogiska miljöer, Pedagogiska samtal, Värdegrunden, Visionerna. Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.