Då jag och en annan pedagog från Sverige inbjöds till ett möte hos Microsoft, Redmond så diskuterade vi aldrig gårdagens pedagogik. Vi talade framtidens. Vi talade också om en sådan framtida pedagogik att vi själva kände att vi förlorade våra fotfästen en aning. Det var behövligt. Detta att förlora fotgreppet och börja visionera. Vi tog avstamp i det nutida, vi tog oss några år framåt och då bottnade vi fortfarande i det vi kunde greppa och förstå, därefter tog vi oss några år ytterligare framåt… låt oss säga att vi befann oss vid 2015. Idag känns inte det så framtida längre. Idag känns det som om det går att veta något om det framtida – och i samma stund jag säger det så vet jag att ett jordskalv i världen i ett slag förändrar allt jag trodde mig veta.
Då, 2007, så funderade vi världslärare på dessa frågor:
* världsekonomin och hur att rusta unga människor för obalanser, klyftor
* jorden som ett enda jordklot , vars resurser urholkas och där innovationer behövs, hur ser de ut, hur får eleverna utveckla sitt nytänkande rustade för det vi inte känner till, reparerande det vi gav dem, hur tillåts unga vara framtidande och vilka möjligheter har de att pröva?
* hur kommunicera i en värld där kommunikationen är gränslös, hur utveckla språkliga arenor, språk och mångfaldskunskaper
* demokrati, hur påverkas innehållet i demokrati i relation till jordens resurser av exempelvis vattentäkter?
* och jag väckte frågan om en världsläroplan! Den tänker jag fortfarande på. Det är en slags rättighet för alla barn i alla länder. Frågan är hur vi kan anse oss ha råd att inte utbilda alla för den framtid som kräver det av oss redan idag.
Anne-Marie
Tankvärda visioner!
Ett är säkert, informationsutbudet har aldrig varit större och framväxten av social media fanns ju inte riktigt när ni gjorde dessa visioner.
För att skolan ska lyckas i kunskapsuppdrag, tror jag att det värden för mötet tillhandahåller, måste bli en naturlig del i morgondagens pedagogik. Man undra hur skolhuvudmännen tänker som inte satsar på IT i skolan. Och pedagogerna måste väl i ärlighetens namn kompetensutvecklas inom IT, annars har de väl inget att lära ungarna som idag verkar mer kompetenta i den meningen.
En kittlande tank med en världsläroplan.
Undra bara om det går att skapa generiska processer för lärandet som inte är baserat på nationers krav på det pedagogiska arbetet. Kanske. Har man lyckats inom mitt gebit, kvalitet med ISO 9000, kanske man även kan göra det här. Frågan är bara vem skulle så bakom det. Inte FN får jag hoppas, för då lär vi aldrig komma fram om ett antal dipolmater ska tjafsa om procedurfrågor, klimatmötet förskäcker. Utan en organsation som ISO eller liknande med tydliga guidelines för hur framtagningen skulle gå till.
Som alltid får du igång min hjärna Anne-Marie.
Hej Plura,
Jag måste få visionera helt fritt. Om man tänker världsläroplan så blir frågorna vad att lära i fokus, och vad är gemensamma färdigheter. Det viktiga är att vi tänker – vad har vi för utmaningar framöver och hur rustar vi för dem. Jag har inga svar, bara tankar. Jag räds svaren. Frågorna är större än svaren! A-M
Viss måste man visioner fritt.
Det är väl associations halkan som slår in när jag tänkte på världsläroplan. Här kommer resultatmänniskan i mig igång på direkten: hur gör vi för att lyckas?
Eftersom jag själv haft förmånen att skapa internationella standarder vet jag att frågorn är större än svaren och lösningar för specifika för att passa en generisk beskrivning. Kruxet är att skapa något som är allmängilltigt i konensus worldwide i sisådär sju till åtta år innan en revision görs.
En annan intressant vinkling på detta är att då gör vi helt plötsligt skolpolitikerna arbetslösa i riksdagen.
Plura
Det sista tror jag absolut inte på. Skolpolitikerna behövs för att lyfta innehållet i skolan. Jag önskar bara att vi kunde visionera mer ihop. Anne-Marie