Vi borde räkna skratten i skolan! Vi borde höra skratten i skolan!

Skrattet. Det där skrattet som man skrattar när man plötsligt inser att man fått sina gamla idéer utmanade och plötsligt förstått något nytt. Det skrattet!

Skrattet. Det där skrattet man skrattar tillsammans med eleverna för att berättelsen vi delar är rolig och vi får skratta tillsammans. Det skrattet.

Skrattet. När vi blir lyckliga och glada över att se varandra i skolan. Varje dag se in i varandras ögon. Det skrattet.

Skrattet. När vi löser problem ihop och de är så underbart svåra och utmanande. Vi är betrodda med svåra, svåra uppgifter för att läraren själv vill dela utmaningen med klassen. Det skrattet.

Vi borde räkna skratt i skolan. Vi borde skratta ofta. 

Lgr 11Läroplanen skriver om ”växandets glädje”. Det är något att fundera över. Kunskaper vi kan använda och omsätta i andra sammanhang ger en inre glädje svår att överträffa. När ser vi växandets glädje i skolan? När upplever vi den? När delar vi den?

Elever är barn. Vi är ansvariga för deras dagliga liv! En dos skratt måste vi kunna ge dem!

 

Körlings bildspel ur Lgr 11

 

Det här inlägget postades i Formativ bedömning, Klassrummet, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Pedagogik, Pedagogiska miljöer, Pedagogiska samtal, Värdegrunden, Verkligheten, Vetenskap och teori. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.