Jag funderar ofta över lärares frågor och elevers frågor. Elever frågar för att de vill veta om det läraren undervisar om. Lärare frågar för att ta reda på om undervisningen och det lärande som den ska ge verkligen ger det. Frågorna är därför så olika.
Jag funderar ofta över hur vi frågar, vad vi frågar om, varför och hur eleverna förstår våra frågar. Jag brukar undervisa om hur frågor ställs och syftet med dem. Det gör att man kan undersöka skönlitterära frågor, faktafrågor och hur journalister ställer då de intervjuar. Frågor kan kidnappa den som svarar. Man tvingas svara på frågor trots att man inte vill. Frågor som ställs lärare handlar nästan alltid om skolans misslyckande, om tiden som inte räcker och resurserna som måste till. Då kommer svaren också beröra dessa frågor och skolan som läraren vill eller kan beskriva får inget utrymme.
Frågor kan också öppna upp själva lärandet och tänkandet. En elev i min klass slog ut med armarna, lycklig och sa: Nu får jag tänka med mina öppna tankar.
Detta med frågor. Detta med att förstå frågor. Detta med att vilja svara något helt annat. Frågor som åskådliggör processer kallar jag formativa. De följer en lärande process och åskådliggör den.
Frågor om frågor:
- Hur förstår ni min fråga?
- Kan ni skapa en bättre fråga så att kunskaperna ni har åskådliggörs?
- Skapa frågorna till det prov vi ska skapa ihop?
- Konstruera en fråga som visar vad du kan?
- Hur många frågor kan ni skapa utifrån författarens fråga?
- Frågan? Hur syns frågans ord och begrepp i svaret.
- Vilken fråga önskar du att någon ställde dig idag?
- Vilken fråga vill du att rektorn ställer dig?
Att skapa frågor kräver kunskaper! Att göra eleverna till konstruktörer av prov är en uppgift för lärande och kunskapsåskådliggörande. Kanske själva provet?
Ha en fin skoldag!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
