Att stötta elever genom orden nej och stopp!

Körling fotograferar 2013

En handbok för oss alla, utgiven av Rädda Barnen: Stopp! Min kropp! Det är en handbok för vuxna i hur att tala om sexuella kränkningar och hur man kan agera i barns och ungas nätverksamhet. Jag tror vi ska läsa den också i skolan, vi lärare och skolledare. Jag tänker på ordens betydelse och hur vi kan lära elever vad ord betyder och hur de verkar. Alltså göra orden betydelsefulla  i vår pedagogiska  vardag. Ett nej är ett nej. Stopp är ett stopp.

Orden nej och stopp! 

I skolan kan vi stötta och lära eleverna att nej är ett nej. Vi kan själva respektera elevens nej för ett nej då elever säger nej. Om vi ska lära eleverna att språk gör skillnad, gör något med det inre, stärker den egna rösten måste vi hjälpa, stötta och bidra till att ett nej respekteras hos barn. Det gör att värdet av ett nej kan vi utbilda i. För att skydda, för att värna och för att stärka. Stopp är också ett sådant ord. Vi kan lära oss att stopp betyder hit men inte längre, betyder att vi stannar upp och tänker, ska förstås som ett avstannande, en möjlighet att tänka. Vi kan i våra lektioner säga Stopp! Visa vad vi menar med stopp i andra sammanhang, stopp nu gör vi inga fler matematiktal, nu ska vi tänka om dem. Det kan vi göra, det kan vi iscensätta i skolan.

Då kommer orden att stötta när de behövs i andra sammanhang. Och de behövs!

This entry was posted in Ansvaret, Ordförrådet, Verkligheten and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>