Det går att läsa av elevens betyg. Det räcker med att läsa av elevens ögon. Det räcker med att se hur snabbt eleven pinnar iväg ut ur skolan, lite arrogant med storjackan på och med en kompis intill som gör det uthärdligt att bära med sig betyget hem. Jag fångar upp eleven. Går inte att fånga elevens blick. Den flackar hit och dit. Om våra blickar möts kommer de där tårarna. De arga. De sorgsna. Men öronen är vidöppna för det vi kan säga och berätta. Det som egentligen inte gör någon skillnad längre.
– Du är nästan där. Du lyckas nästa termin.
Betyg är betyg. Det är en akt. Ingen hör det som sägs utan ser till det som står.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
