En text till föräldrar men jag tänker lärares lärande

Bild 2014-03-14 kl. 11.53 #2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag läser Donald W Winnicot ”Ord till föräldrar” 1994 i vilken jag letar efter pedagogik och tänkande. Ofta handlar ju samtal med föräldrar om pedagogik, alltså hur de ska handla och agera i förhållande till sina barn. Det här är ett dilemma som Donald W Winnicot (1896-1971) funderade på.

Det går inte att berätta för föräldrar vad att göra för ofta frågar föräldrar när något har skett och därför väcker svaren ofta skam för att svaren riktar sig till det skedda och inte till det kommande. Det man berättar vållar också oro hos föräldrar då de vill sina barn det bästa och de söker stöd och hjälp sprungen ur den viljan. Så vill lärare också.

Winnicot skriver:

”Om mammor blir tillsagda att göra det ena eller det andra, blir de snart förvirrade, och – vilket är viktigast – förlorar kontakten med sin egen förmåga att handla utan att veta exakt vad som är rätt och vad som är fel. Det händer allför lätt att de känner sig inkompetenta. Om de måste slå upp varje sak i en bok eller lyssna på radio, kommer de alltid att vara för sent ute, till och med när det gör det rätta, eftersom det rätta måste göras omedelbart. Att handla i exakt rätta ögonblicket är endast möjligt då handlingen sker intuitivt eller instinktivt, som vi brukar säga. Tänkandet kan komma in efteråt, och när människor funderar över problem är det vår uppgift att hjälpa dem. Vi kan diskutera med dem vad det är för sorts problem de ställs inför, vad det är de gör och vilka effekter de väntar av sina handlingar. Detta behöver inte vara samma sak som att tala om för dem vad de ska göra. ”

 

Winnicot; Ord till föräldrar, 1994, s. 23

Jag skriver:

Jag tänker mycket på detta stycke. Om lärare blir tillsagda att göra det ena eller det andra, blir de snart förvirrade, och … tänker jag. I ett ständigt flöde av pågående förändringsarbeten som ter sig som lösryckta från varandra blir vi förvirrade. Vi ser inte längre helheten för delarna. Kanske förlorar vi vår pedagogiska röst eftersom vi alldeles för sällan inräknas i samtalen om det läraren ska göra och verka för. Då det gäller de pedagogiska diskussionerna handlar det om att ”tänka” både i efterhand och i förväg. Det handlar om att dela erfarenheter ur den rika källan av erfarenheter vi har i skolan samt skapa övergripande tankar och koppla till forskning som kan verka för att vi gemensamt utvecklar lärande ur de situationer vi står inför. Det är många handlingar som lärare genomför som är intiutiva handlingar, eller integrerade i den professionella hållningen som läraren har, men som inte lyfts fram eller belyses utan blir tyst kunskap som inte når ljuset och därmed kan delas.

This entry was posted in MITT UTVIDGADE KOLLEGIUM. Hälsa på en kollega, bara ett klick bort, Modellerna, Om jag vore rektor, Pedagogiska samtal. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>