– Högarna, tänker jag. Så höga de är. Då börjar jag ordna med någon hög som blivit alldeles för hög. Går igenom. Skapar två nya högar av den hög jag hade. Den där högen hör ihop med det där. Den andra hör ihop med något annat. Två högar av en hög. Och högarna med böcker – de tornar upp sig där jag sitter som vandrade de mig till mötes – läggs vid sidan av efter att de bläddrats igenom, lästa för en stund.
Jag tänker på en dikt jag läste för länge sedan. Om att ordna med böckerna. Orden lästa för länge sedan och diktboken sedan länge i bokhyllan. Jag erinrar mig författaren. Hämtar boken. Bläddrar i den. Bokhögen växer sig högre och högre med åren.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
