Nja. Inte ska jag skriva någon bok. Jag kastade ut några lasson till någon jag gärna ville skriva ihop med. Men som det är när det gäller att skriva så är man plötsligt på väg. En dag har man skrivit fyrtio sidor och inser att kanske, kanske är det här ett embryo. Sen lägger man den åt sidan. Den förlorar värde. Det blir fyra, fem, sex och sju små högar. Jag skriver ut. Papper gäller för mitt skrivande. Utan papper ingen bok. Jag köper därför hem papper i mängder och fyra fem bläckpatroner för de går åt så de ryker.
Plötsligt inser jag att jag skriver en bok. Då är jag fast. För den fäster sig på mig. Vaknar plötsligt klockan halv fem och måste skriva en rad eller två. Klockan halv åtta märker jag att det har gått några timmar. Klockan två måste jag äta lunch. Då sitter jag i morgonrocken. Oborstade tänder. Folk kan bli avundsjuka på den där flown. Jag märker inte av den. Har ingen känsla av tid alls. Andra får kalla det vad de vill. Jag kallar det ingenting. Jag märker att det är middag och att jag har glupande hunger.
Någon gång tänker jag på skrivmaskinsfröken. Hon som lärde mig om den raka ryggen och den fingerlätta hållningen över tangenterna. Den livslånga kunskap hon gav mig. Genom att påminna, övervaka, justera och slutligen låta mig skriva på den elektriska skrivmaskinen. Som bokstäverna for iväg. I galopp alla j och alla f. Försiktigt sa fröken. Lätta fingrar annars åker ni ut i marginalen.
Jag skriver om fyra fem gånger. Texten tvättas. Jag räknar ord. Det är en stunds summativ glädje. Nästa dag har jag raderat 50 000 ord. Så växer boken fram. Den kallas boken. Men med jämna mellanrum vill jag göra mig av med den. De där stunderna när de egna orden värderas som sopor och det jag försöker säga känns onödigt och frågor om varför tornar upp sig och river av självförtroende. Då läser någon högt ur texterna. Med inlevelse. Jag tycker då mer om den som läser upp texterna är själva innehållet. Det är så fint att bli uppläst. Med inlevelse uppläst. Här är några räkna ord:
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Tack Anne-Marie för din beskrivning och tack för ditt inlägg. Jag har inte skrivit någon bok men jag tror att min skrivprocess skulle likna din. Om jag inte ständigt skulle bli avbruten av någon eller något.
Jag ser fram emot att få läsa din bok sedan. Fortsatt lycka till!
Du finns med i min berättelse. Du finns med både i det här blogginlägget och i boken. Hej HOPP.