Svårigheten med att vara en läsande lärare

Jag läser mycket. Det har jag alltid gjort. Inte för andra. För mig själv. Men som lärare tänker jag alltid undervisning. Det är drabbande. Lektionerna tar vid då jag ser en mening som jag vill ta med mig till eleverna eller ett stycke som får mig att vilja hitta på lektioner. Det är drabbande.

Jag försöker slå mig till ro. Boken, soffan och kaffekoppen. Lugnet i lägenheten. Lugnet inför stunden. Läsningen må vara upprörande. Jag läser några sidor. Sen tvingas jag upp, en vacker text om något jag vill ge eleverna. Jag hämtar pennan. Hämtar datorn. Kastar mig över bokens text. Tänker undervisning. Denna kreativitet. Denna ständigt påkopplade kreativitet.

 

Det här inlägget postades i Boken i undervisningen, Läraren inom mig, 2014, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning. Bokmärk permalänken.

Ett svar på Svårigheten med att vara en läsande lärare

  1. Anna Collings skriver:

    Igenkänning! Och som du beskriver drabbas man av oändliga idéuppslag. Det bubblar liksom över. Så mycket man vill dela med eleverna; samtal, perspektiv, frågor, intressen, jämförelser. Språk, språk, språk – språket i fokus. Tack för fint inlägg.

Kommentarer är stängda.