På restaurangen satt några personer och pratade om skolan. De sa att barnen lärde sig så mycket som de inte hade lärt sig. Det var en annan ton i samtalet. En ton av förhoppning och förvåning.
Under en taxiresa berättar en medresenär om hur barnen håller sina egna utvecklingssamtal och att de håller föredrag inför hela klassen.
– Mitt barn är sju år, säger föräldern med glädje och stolthet.
Jag tycker förvåning är spännande. Jag tycker de överraskande vändningarna är spännande. En annan ton. Ett annat innehåll.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
