– Jag vill tänka! Jag vill fundera lite!
Jag brukade säga så till mina elever. Jag gav inte omedelbara svar som vore jag en som kunde svara på allt och det genast. Jag återkom till frågorna efter att jag tänkt en stund. Och genom det visade jag eleverna att de också kunde säga så. Att de behöver tänka. De behöver fundera. Inte genast ge svar.
När jag tänkte och funderade fick eleverna också tid att tänka och fundera. Det var inte helt säkert att de senare behövde mitt svar. De hade klurat ut själva. Men samtalet om det vi hade tänkt gav oss ytterligare näring att tänka vidare. I gemenskapen med andra tänkare utvecklas innehållet och relationen ytterligare.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
