Jag har läst igenom boken. Från pärm till pärm. Nu är boken sin egen. Och jag är läsaren av den.
Det är märkligt att se en bok bli sin egen. Så involverad som jag var i dess tillkomst. Jag skrev sidor upp och sidor ned. De som nu inte finns med. Jag skrev med boktravarna runt omkring. På bordet låg travar med böcker. Ibland handlade skrivandet mer om läsandet. De andra rösterna som talade till mig och kring vilka jag förde dialog. Det syns i hemmet då jag skriver. Kamraterna och familjen märker att jag är upptagen. Jag är någon annanstans än där de är. Stunder avbryts för något som måste skrivas ned i all hast. Lilla blocket och lilla pennan närmaste redskapen.
Nu läser jag boken. Den är sin egen. Borta är pappershögarna. Böckerna prydliga i bokhyllan. Pennan utsliten.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
