– Den riktigt stora skillnaden är hur medierna konsumeras i hemmet idag. När jag var barn samlades alla i ett rum för att titta på TV. I dag har jag själv tre barn och hela familjen kan vara i samma rum men titta på fem olika grejor. Man kan ju känna att det är något sjukt i det beteendet, att vi är ihop men gör inget ihop, men vi måste relatera till det, vad betyder det för hur möblerna ska designas och hur vi gör rum?
– Alltså: Anser vi att det är bra att vara tillsammans, hur designar vi efter det då? Leksaker där man är tvunget att vara fler än en är en lösning, att uppmana, passivt förvisso, att det är bra att vara tillsammans med andra, vuxen ellr ett annat barn.
Ur Dagens Nyheter. Lördag #97 . 11 juni 2016 Artikel av Niklas Wahllöf och fotografier av Eva Tedesjö. Intervjuad är Marcus Engman som är designer manager Ikea.
Jag tänker på klassrummet och hur jag vill utforma det, för undervisningens mångfald och elevernas gemenskap. Sen tänker jag lite på skrivmaskinen som stod på golvet och hur lycklig jag var när jag fick min första. Särskilt portabel var den inte då men skrivbordet jag hade var en egen värld och den ordning jag behövde för att skriva, skriva, skriva. Idag sitter jag mitt i rummet där andra är och flyttar mina högar lite hit och dit.
