Det var i Skottland jag såg det. Det var i det där shoppingcentrumet. Nu är jag inte en person som rusar omkring i shoppingcentrum. Jag orkar inte. Och jag tänker alltid på barn. De springer omkring och försöker få ut någon mening med alltsammans. Går livet ut på att handla måste är en fråga de förr eller senare måste ställa sig. Ibland kan man tänka att det är bra med avlastningsställen där barn får göra annat,exempelvis leka på något slags vis bland andra ungar, främmande personer och bland bollar i olika färger. Det är säkert jättekul.
Men det är kanske dags för något nytt. Här i Edinburgh vandrade jag omkring i den där gigantiska matvaruhandeln. Då såg jag ett rum för matematik och ungar. Det var ett rum för matematik och för barn. Det var en slags skola som man kunde lämna in i barn i. Det var nog inte som jag förstod det – en ny tanke och en ersättning för bollhav och springa benen av sig i allt det lustfulla – utan en slags skola som man kunde gå vid sidan av skolan. Det var pedagoger och datorer. Där satt en hel del ungar i aktiviteter. Jag försökte få en glimt av vad de gjorde men jag blev mycket, mycket nyfiken.
Jag tänkte – tänk om Ikea tänkte om – och gav ungar Billy Bokhyllor att sätta ihop med redskap, borrmaskiner, skiftnycklar medan mammor och pappor sprang omkring i Ikeavaruhuset och köpte in en eller två Billy bokhyllor till hemmet. Tänk om Ikea satte verktygen i händerna på ungarna så att de fick pröva. Ikeas knepochknåp-verkstad – med Ikeas egna klurigheter. Det vore en tanke!
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Tipsa gärna IKEA om det – en alldeles förträfflig idé!!! Jag skulle till och med själv vilja hålla till där! Testa lite, träna lite… kanske fler med mig vill?
Och jag skulle gärna driva en mattehörna på ett köpcentrum! Ett mattehav med ”fundror”, klurigheter och allehanda vardagsmatematik där barnen kan få testa fritt. Tänk att få tända alla barns stjärnögon, att få dem att upptäcka hur enkelt och kul matte egentligen är!