Den kom på tal där jag var idag; boken ”Ibland mår jag inte så bra” av Therése Lindgren, utgiven på Forum 2016. I bokhandeln berättade bokhandlaren att 150 exemplar sålde slut på tre dagar. Den yngsta köparen var 13 år.
– Det är modigt att berätta som hon gör, sa bokhandlaren. Så många som mår dåligt och som har panikångest. Det behövs berättelser som går bakom ytan. Det borde finnas en liknande bok som handlar om pojkars ångest. Men det finns det inte.
Nu har jag köpt boken, ska läsa den, fundera över vad som berättas och varför. Boken är rosa. Allt ser så perfekt ut på omslaget. Den där ytan.
Jag läser:
När blev det såhär egentligen? När gick det från att vi youtubers satt ensamma i våra rum utan någonting annat än en kamera som sällskap, till att vi fick fans som nu skriker våra namn och sträcker sig för att röra vid oss?
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
