Du ska gå på balen!

Den första raden i boken och den enda på sidan. Jag ska precis börja läsa Mödrarnas söndag av Graham Swift. Ett mästerverk enligt The Guardian. När jag vänder på boken och läser baksidestexten tänker jag att den här boken vill jag läsa:

Frid. Det var den sanning alla dagar bar på, det var den slitna sanningen varje dag bar på, men denna sanning var större idag än någon annan dag – det hade aldrig funnits en dag som denna, och det skulle eller kunde aldrig finnas en likadan igen.

I den korta beskrivningen av bokens innehåll berättas det om en särskild dag, en söndag, då tjänstefolket fick åka hem men hem åker inte den föräldralösa jungfrun Jane Fairchild som istället möter sin älskare … Tankarna går till Askungen och ”vad är väl en bal på slottet…?

Ja, det är kanske är som New York Times skriver:

… en Askungen i feministisk tappning i Downton Abbey-erans slutskede – oförglömlig och skriven med en ny emotionell intensitet.

Vad vet jag … annat än att berättelsen om Askungen bör läsas igen eller kanske efter att jag läst den bok jag nu håller i handen.