Mamman kommer med tre böcker i famnen. Hon är osäker på vilken hon ska välja. Barnet som ska få en bok kör en bil på golvet. Han kör med bilen upp över boktravarna och hela bokhandeln är en körsträcka att utforska. Mamman säger att hon är osäker på vad hon ska köpa för bok till barnet. Detta ”ska”.
Jag börjar prata med henne. Vi tittar tillsammans i de tre böckerna. Vad har de gemensamt? Vad skiljer dem åt? Vad är mamman intresserad av och vad tycker hon inte är så intressant?
Mamman bläddrar tillsammans med mig. Vi tittar på illustrationerna. Vi läser lite i texterna. Mamman blir glad då hon läser en av böckerna. Hon får något lockande i rösten.
– Vilken skulle du vilja köpa? säger jag som önskar att ordet ska ”ska” förvandlas till ordet ”vill”.
Ordet vill rymmer så mycket mer än ordet ska. Ska är strängare. Vill betyder att kontakten finns. Mamman vill köpa den bok som har fått henne att spricka upp i rösten och där tonfallet är gladare och mer nyfiket. Men så slår tveksamheten till och mamman tittar på mig med utforskande blick;
– Är det här boken jag ska läsa för mitt barn? Kanske jag väljer fel?
I en bokhandel finns mängder av böcker. Vad vi ska läsa för våra barn är en inre röst vi har. Som om det finns en bok som är mer lämpad än en annan. Och naturligtvis finns det böcker som har andra innehåll som kanske är mer lämpade för just det barnet som just nu brummar iväg med sin brandbil över golvet och krockar in i en trave böcker, kanske ska just det barnet läsa om bilar? Vad vet jag. Men ett vet jag.
Jag talar om hennes intresse som vägen till barnets intresse för samma innehåll. Inte bara boken lockar utan förälderns intresse för samma bok lockar också. Kanske till och med mer än vad föräldern tror. Det föräldern vill läsa är viktigare än vad barnet ska läsa.
Förälderns kontakt med den bok som gör hennes röst till en glad röst, där hennes egen nyfikenhet på innehållet spricker igenom och som hon omedvetet håller närmast sitt hjärta – det är boken hon ska välja att läsa för sin son.
Hej HOPP!
Anne-Marie