Många känslor i ett klassrum

I min gröna bok UNDERVISNINGEN MELLAN OSS skriver jag om konflikter och om lärarens känslor i klassrummet:

Det är många känslor i ett klassrum. Lärare känner, påverkas av elevernas känslor och svarar på dem. Många hinder kommer med lärarens föreställningar om hur det kommet att bli och vad som eventuellt ska hända. Dessa föreställningar påverkas av rädsla, krav och förväntningar och viljan att göra rätt.

När läraren upplever att saker och ting börjar gå överstyr agerar läraren för att stävja detta. Läraren fylls av oro, ilska och frustration. Inga känslor läraren vill kännas vid men finns ändå. Ingen lärare längtar efter att under skoldagen tappa humöret och snäsa av elever eller skälla ut hela klassen i en kollektiv bestraffning som man senare känner skuld och ånger över. Vi kan lära oss att hålla på våra föreställningar och se till det som faktiskt äger rum.

Det handlar om tolerans, om översikt och om förmåga att för en stund hålla på de egna känslorna för att hinna tänka över dem. Inte agera genast. Utan tänka. Och genom tanke komma till sans och verka som den lärare man vill se sig som.

Det är svårt för eleverna utmanar oss känslomässigt och vi påverkas av våra föreställningar om vad so kan hända om vi inte håller ordning på eleverna.

Härbärgera lärarkänslorna och vänta till tankesystemet kan stötta

Det går att göra på andra sätt. Det handlar om en fördröjning där vi inte agerar på känslan utan hinner tänka om det vi uppfattar och undersöka om vi måste agera. För att vi känner något behöver inte betyda att vi vet att det är så. Vi behöver veta innan vi reagerar. Det krävs att vi själva förstår att vi har en roll för hur det hela kommer avlöpa. Att skälla ut en elev inför klassen skapar onödig självmedvetenhet hos eleven, kanske också skam och skuld, sorg över att vara missförstådd och utlämnad åt hela klassen. Det leder till onödigt avstånd och hindrar eleven att lära att tänka om sig själv. Det handlar ofta om försvar att

”skita i det läraren säger” eller på annat sätt visa sitt avstånd. Det är sorgliga situationer där distansen måste minska och relation mellan lärare och elev repareras. Det finns en föreställning om att läraren genast måste agera. (Läraren måste agera omedelbart om eleverna utsätts för fara eller skada, behöver skriva det för att inte bli missförstådd).

Syftet med att lösa konflikter på andra sätt handlar om att konflikter tar tid och påverkar undervisningen för alla elever samt att utbilda eleverna i att lösa konflikter och reparera relationerna till klasskamrater samt att klassen i helhet får lära sig att det finns andra sätt att lösa konflikter på.

Det som kan rädda läraren i dessa situationer är;

  • inte agerar på sina känslor utan vänta tills känslorna svalnat och det går att tänka om situationen
  • fortsätta med innehållet i lektionen – innehållet är starkare för fokus och sammanhållning i klassen – lita på innehållet och förstärk relationen till det
  • läraren förstår att läraren inte vet hur eller vad som är anledningen till bråk mellan elever utan måste vara beredd på att inte kunna bedöma det utan bidra till lösning för eleverna
  • samtala med elever mer enskilt och inte inför hela klassen
  • att hitta lösningar till konfliktlösningar och detta är ett innehåll för pedagogiska samtal

Andra sätt att lösa konflikter

Jag har flera sätt att hantera konflikter och här är en av de sätt jag gjorde:

Jag minns två elever som alltid var i dispyt med varandra. De var så arga att jag satte dem intill varandra (dvs, jag gjorde tvärtom och skilde dem inte åt). De fick varsitt papper och uppgiften att rita ett skepp. Den ena eleven skulle rita fören och den andre eleven skulle rita aktern. De fick inte prata med varandra fundera över hur de skulle få sina båtdelar att bli en båt. De började göra tecken åt varandra, visa med pekfingret hur de skulle göra för att få ihop båten. De fick inte prata men började till slut skratta.

Konflikten var löst.

Efteråt var jag trött. Många känslor att hålla styr på. Elevernas ilska påverkar mig. Jag måste hålla mig lugn och se till båda eleverna.

Detta ur boken Undervisningen mellan oss, 2016 … där jag skriver med om lärarens känslor …

Hej HOPP

Anne-Marie Körling

This entry was posted in Känslor, Kommunikationen, konflikthantering i skolan and tagged . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *