Att ständigt vara bedömd och begränsningarna det medför

Denna illustration av Pija Lindenbaum överförde vi till rörelser och jämförde vilka vi var genom att ömsom titta på bilden och ömsom titta på våra rörelser. Otroligt roligt att göra och att upptäcka bilder på.

– Vad händer med våra betyg om vi funderar i andra banor, leker med tanken och frågar läraren? frågar elever och lärarkandidater, ja, också lärare. Du bedömer ju oss?

Att bli bedömd och uppleva att man ständigt är bedömd gör det svårt att ta ut svängarna, pröva det man får lära sig, ställa frågor om det man tror eller tänker. Det är vad många uttrycker när jag ber dem tänka ytterligare ett steg än det först svarade.

Det är problematiskt att man som lärande ska uppleva sig bedömd och inte känna att man är fri att vara lärande, dvs, både kunna och inte kunna, samt resonera och ställa frågor.

Tvärtom är det ju; Ju fler frågor desto mer kan vi lära oss. Frågor är kungsvägen för lärandet. Vi ska uppmuntra elever, lärarkollegor och lärarkandidater att ställa frågor och dessa ska välkomnas som en väg in i innehållet där frågan visar på intresse, vetgirighet. Samt också att få förtydliganden och fördjupning.

Jag bedömer ju alltid men inte på det sätt som de jag undervisar tror. Jag bedömer hur jag ska anpassa mitt innehåll, hur jag ska problematisera det, hur jag kan tillföra ytterligare information, hur de som ska få lära sig aktiveras eller inte aktiveras, och när de blir intresserade hur jag upptäcker det. Jag måste tala om att jag bedömer undervisningens innehåll och alla de vägar som innehållet tar genom våra olikheter och våra olika sätt att lära och delta.

Jag kommer återkomma i frågan om bedömningar och dess betydelse för tänkandet.

Hej Hopp!

Anne-Marie Körling

This entry was posted in Hinder för lärande, Kommunikationen, Pedagogiska miljöer, Pedagogiska samtal, Strategier, Undervisningen and tagged , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *