Tänk att få undervisa om detta tänkte jag då jag påbörjade läsningen av Pesten av Albert Camus. Där beskrivs staden:
Ett bekvämt sätt att lära känna en stad är att studera hur man arbetar, älskar och dör i den. Måhända som en följd av klimatet sker allt detta samtidigt i vår lilla stad med samma frenetiska och själsfrånvarande uttryck. Det vill säga, man leds, och man försöker skaffa sig vanor. Våra medborgare arbetar mycket, men bara för att tjäna pengar. De intresserar sig framför allt för köpenskap, och de tänker först och sist på att göra pengar, som de själva uttrycker sig. Naturligtvis är de också roade av vanliga enkla nöjen, de älskar kvinnor, film och havsbad. Men klokt nog förlägger de sitt nöjesliv till lördagskvällar och söndagar, medan de under veckans övriga dagar försöker tjäna mycket pengar. När de på kvällen går från sina kontor, samlas de vid bestämda klockslag på kaféer, flanerar på samma boulevard eller också sitter de på sina balkonger. Hos de yngsta är lidelserna häftigt uppflammande och kortvariga, medan de äldre medborgarnas laster inskränker sig till bowlingspel, kamratliga samkväm och klubbar, där det spelas hasard med höga insatser.
Man anmärker säkerligen att detta in trär speciellt utmärkande för vår stad, att alla människor nuförtiden är sådana. Visst är det i våra dagar helt naturligt att folk arbetar från morgon till kväll och sedan fördriver den tid, som står dem till buds för att leva, med kortspel, kafébesök och skvaller.
/ … /
Mer säreget för vår stad är hur svårt det kan vara att dö där.
Det är en text att fundera över. Hur beskriver vi en stad?
HEJ HOPP
Anne-Marie Körling