Det kanske kan låta konstigt att jag undersöker min egen läsförmåga. Jag kan läsa. Men ändå. Jag prövar min förmåga att läsa på olika sätt. En sommar tillät jag mig inte att läsa under alla veckor som eleverna hade sommarlov. Jag ville undersöka hur det var att börja läsa igen efter ett uppehåll.
För att inte läsa måste jag ju underhållas. Det blev teve, filmer och soffan. Jag såg serier, från de bra till de något mindre bra och kände mig alltmer passiv. Självklart gick jag på promenader, åkte till affären och gick på stan. Jag var på kondis, restaurang och någon gång teater i parken. Men jag höll mig ifrån att läsa.
Höststarten började jag att läsa igen. Det var trögt och besvärligt. Jag kunde inte koncentrera mig mer än en kvart sen smög sig något in och störde. Jag kunde läsa det som stod skrivet men inlevelseförmågan tycktes trög. Och språket. Så svårt och krångligt ibland. Kunde detta inte formuleras på ett enklare sätt kunde jag stöna. Jag tyckte själv att jag mådde sisådär och upptäckte att jag var uttömd på egna tankar och idéer. Det var något med mitt inre liv. Kändes lite dött och slitet.
Denna sommar har jag bestämt mig för att läsa mer än jag brukar läsa. Det är inte en tävling utan mer en undersökning. Jag råkade säga till min granne, vi har balkongerna intill varandra, att ”denna sommar ska jag läsa en bok om dagen” och grannen som är ung sa att ”jäklars vilken läshastighet du måste ha! Dagen därpå hade hon bestämt sig för att läsa hon också och visade upp Ingvar Carlssons bok I sällskap med döden. Sedan dess har jag inte sett henne sitta på balkongen. Jag sitter däremot där varje dag och läser på.
Ju mer jag läser ju mer tycker jag om att läsa. Det är som om boken får övertaget över streamade filmer och radioprogram, de som annars så lätt blir de som får underhålla mig också när jag läser. Ju mer jag läser, vi vet allt det där, ju lättare blir det att hoppa i de olika språkliga miljöerna och det språk som klär berättelsen. Den sommaren jag inte läste gjorde att jag tänkte mer på att jag måste komma igång att läsa igen (bara det ett hinder) men nu är jag genast beredd på en ny bok.
Det är inte så konstigt att läsningen skapar läsaren. Och läsaren läser för att läsaren upptäcker att läsförmågan är räcker till. Jag upptäcker framför allt språket och hur olika författarna använder det. Denna rikedom att kunna formulera sig. Och skriva så att doften går att ana eller bullret kännas öronbedövande.
Snart, nja, men ändå, börjar barnen i skolan igen. De flesta har inte läst under sommaren. De kommer att ha det trögt eftersom läsförmågan ännu inte är uppvärmd (ni vet som när man tränar). Man värmer upp sin förmåga att läsa.
Så när skolan börjar låt den börja som den uppstart det handlar om – det är läsåret som börjar. Vi ska därför naturligtvis ge eleverna den glädje som böckerna ger dem när de kan läsa och genom böckerna de läser värma upp läsförmågan genom att läsa det som är roligt och som ger eleverna möjlighet att läsa för resten av året och för samtliga ämnen. Jag föreslår minst två veckors lästid vid uppstarten och sedan en timme om dagen, varje dag, varje årskurs och för varje barn. Läsandet ska följas upp närvarande vuxna som visar intresse för att barn och unga läser och mindre bedömer deras förmåga eller den bok de valt att läsa. Två veckors nyfikenhet på hur barn och unga läser, vad de läser och att vi kan påverka deras möjligheter att läsa. Det är min ordination inför läsåret.
Hej HOPP!
Anne-Marie Körling
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
