Formativa bedömningar – jag utvecklar och tänker

Körling fotograferar 2010

Jag funderar över hur att utveckla och integrera det formativa förhållningssättet till bedömningar. De som handlar om elevens uppförande, elevens personlighet, elevens… tycker jag personligen mycket illa om. För det handlar just om personliga och mycket tveksamma omdömen. Frågan är om de ens är värdiga eller skapar förutsättningar för lärande.

MIN EGEN ERFARENHET OCH UTBILDNING

Jag sätter ord på det jag själv har gjort och söker i all litteratur hur man tänker. Jag får stort stöd i den utbildning jag fick på Nya Zeeland där detta ingick i tänket kring elevernas utveckling. Jag har arbetat formativt under flera år utan att riktigt förstå VAD det är jag har gjort. Det är först då man får begreppen och teorin som man kan sätta ord på det praktiska.

JAG SER – OCH JAG SER MER OCH MYCKET – SÄTTA ORD PÅ

Formativa bedömningar utgår för min del utifrån det jag ser. Jag övar mig i att sätta ord på det jag ser och gör det så snart jag sitter i en lärande diskussion med en elev. Jag gör det också då jag sitter i ring och diskuterar. Jag återser och återger. Sätter ord på.

ELEVSAMVERKAN OCH ELEVINFLYTANDE

Mina elever har alltid fått de redskap jag själv använder och utvecklar. Detta betyder att de också stöttar sig själva och varandra. I den utländska forskningen syns den viktiga formativa bedömningen i att klasskamrater inkluderas och beskriver såväl sina egna som varandras utveckling. Detta kräver, KRÄVER, ett gott klassrumsklimat och en medvetenhet hos läraren där ett metakognitivt perspektiv utvecklas hos läraren och eleverna. Varför gör vi det här? Vad betyder det? Vad är syftet? Hur påverkas mitt egna lärande? Hur kan jag lära ihop med en kompis?

ANALYS AV VAD? ELEVENS ARBETE ELLER ELEVEN SJÄLV

Analyser av elevarbeten är en viktig aspekt av att bedöma. Jag har upplevt att vi allt för ofta bedömer eleven och inte själva arbetet eleven har gjort. Vi måste börja frigöra eleven från själva arbetet för att bli bättre på att bedöma. Om vi ständigt återkopplar till elevens personlighet och med negativa anslag ser vi inte det elevens utvecklar och kan. Ett elevarbete brukar jag titta på noggrant, noggrant. Jag sätter ord på allt jag ser. Skriver ned det i en punktad lista. Jag gör sedan en analys av det jag kan sammanfatta. Jag gör sedan undervisningar av det som ska utvecklas ytterligare. Jag gör inte nedslag i elevens arbete utan tänker att jag har inte fullt ut undervisat så att eleven förstår. Det kan jag justera med min undervisning och att ytterligare visa VAD det är vi ska arbeta med.

LÄRARENS SPRÅK – MEDVETET!

Lärarens språk är avgjort viktigt då det gäller de formativa bedömningarna. Ja, överhuvudtaget. Jag har skrivit i min bok VÄGEN TILL SKRIFTLIGA OMDÖMEN om hur viktigt jag tycker det är. Om vi vill mana till utveckling måste vi lärare erövra orden som positivt skapar detta anslag. Jag vill också att vi arbetar med vårt språk i klassrummet. Det är ett språkrum vi befinner oss i, och detta språk vi själva använder ytterst modellande och skapar i bästa fall ett gott anslag och visar på framtiden. Denna medvetenhet är ett viktigt anslag i bedömningarna. I själva verket är det kanske det absolut viktigaste redskap.

STRÄVANMÅL – ALLTID ALLTID – STRÄVANSMÅL

Strävansmålen är själva anslaget i utbildningen. Jag har utarbetat en ny tanke. Jag skriver min JAG SER LISTA över en elevs arbete. Därefter går jag till mina kursplaner och studerar och samspelar med min JAG SER LISTA och syftet med ämnet och strävansmålen. Jag ser då hur nära jag samspelar med strävansmål och ämnets syfte. Om det är en skillnad och kursplanen inte tar upp det jag ser så får jag anslag till hur min undervisning kan utvecklas ytterligare. Jag kan ha saker jag bör tillföra min undervisning. Detta arbete betyder att jag har något att utgå ifrån, ett underlag, och ur detta underlag söker jag samspela med strävansmål och ämnets syfte. Jag blir mycket duktig på strävansmålen också, det kommer av själva arbetsmetoden.

ORDVAL – OCH – FRAMTIDSUTSIKTER

Orden engagemang, nyfikenhet och intresse bör vara lärarens modellande anslag i klassrummet. Om det inte är det så får läraren öva sig i att upptäcka sitt engagemang, undersöka sin nyfikenhet och hur man skapar intresse och utvecklar detta ytterligare. Det handlar också om lärarens medvetenhet.

SJÄLVBEDÖMNING

Självbedömning har två olika sidor. Eleven ska få tillgång till sitt lärande genom att samtala med sin lärare och sina klasskamrater om vad, hur och varför eleven lärt sig eller är i färd med att lära. I alla ämnen står just denna aspekt som en del av strävansmålen. Att bli medveten om, anta ett metakognitivt perspektiv på det vi gör ihop, enskilt. Det är ett medvetet lärande vi ska tala om i våra klassrum. Självklart handlar denna självbedömning också om min undervisande självbedömning. Jag gör samma analys av mitt egna inslag och anslag i arbetet. Det är svårt och ensamt men leder till professionell utveckling. Och gagnar eleverna.Eleverna kan utvärdera sina arbeten och sitt arbetssätt, sina elevsamarbeten på många olika sätt. Här är variationen a och o. En utvärdering bör inte bli en form utan ett levande förhållningssätt.

SAMTAL – DIALOG – SMÅPRAT – DISKUSSIONER

Samtalen, dialogen, småpratet, diskussionerna – är det lärande redskap vi kan använda oss av. Det står tydligt i barnkonventionens tolfte artikel att barnet har rätt att ingå i alla sammanhang där barnet kan säga något om sig själv, föra sin talan, diskutera om vad, hur, varför. Det är alltså ett formativt anslag att inkludera och medvetandegöra eleven om att eleven har rätt att ingå. Samtal är viktiga i alla former. Dialogen med det eleven utvecklar ska vara omfattande och beröra den litteratur eleven har att hämta kunskap ur. En matematikbok har en upphovsman och författare och ska eleven förstå vem eleven har en dialog med bör man skapa människan bakom avsändaren. I alla sammanhang. För att ingå i en dialog bör man ha vetskap om vem man går i dialog med. Småpratets betydelse för trivsel och faktiskt den lärande miljö man är i färd med att skapa gemensamt. Småprat kan handla om den viktiga textrörligheten, alltså den relation man har till sin text och den verklighet man applicerar på sin text.

DEN SPONTANA BERÄTTELSEN OM ELEVENS KUNSKAPER

Det finns en aspekt som jag vill tillägga i den formativa berättelsen om elevens kunskaper. Det är den berättande och spontana berättelsen. Detta är en medveten berättelse, det spontana man tänker på kring elevens kunskaper och lyfter fram det. Det finns något i den berättelsen som kan tillföra något till elevens kunskaper kombinerat med de övriga jag skrivit upp på de blå lapparna.

UTVECKLA RÄTT FOKUS

Det är viktigt vid det spontana och berättande anslaget att man inte fokuserar på elevens person – utan kunskaper. Jag är rädd för den spontana berättelsen som gör det svårt för eleven, den där pedagoger sätter stämplar på eleverna som inte är värdiga dem. Elever utvecklas i relation till sin lärare och därför är det viktigt att den relationen får byggas upp och undervisningen underlättas genom positiva anslag och riktning mot framtiden.

Den spontana berättelsen brukar i mina fall innehålla den där informationen jag får under samtalet i matsalen, på väg till biblioteket, eller då jag förvånas och tänka – aha!

Jag har hört elever berätta om sina idéer, sina tankar, sin engelska, sin fotbollstränardiciplin, sin förmåga att leda, sina intressen…

och då jag vet så har jag något ytterligare att bygga lärande bedömningar kring. Och dessa i sin tur påverkar min undervisning.

UNDERVISNINGEN

Allt jag strävar efter är att genom ett formativt förhållningssätt också påverka och utveckla min undervisning. Det jag vet och det jag kan ska utvecklas ytterligare. Då jag antar ett formativt förhållningssätt så påverkas min undervisning. Jag ser vad jag måste göra, utveckla och förstärka, lyfta fram, ta bort och hur jag kan bli ytterligare konkret. Det formativa anslaget skapar lärande på flera plan. Det är en utmaning i sig. Det är utmanande att lära sig.

DETTA ÄR EN FORMATIV PROCESS – MITT TÄNK HAR INGET MED DET SUMMATIVA ATT GÖRA

Jag är absolut inte färdig med min egen tanke kring formativa bedömningar. Jag tror att detta är en av skolans viktigaste utvecklingsområde – och jag vill gärna knyta två begrepp närmare mitt professionella tänk – mentalisering och textrörlighet.

Jag återkommer!

Anne-Marie


This entry was posted in Barns rättigheter, Formativ bedömning, Ordförrådet, Styrdokumenten and tagged , , , . Bookmark the permalink.

5 Responses to Formativa bedömningar – jag utvecklar och tänker

  1. Plura says:

    Inte heller jag är färdigtänkt. Men skulla man inte kunna föra upp formativ bedömning i lärarkåren också? Och då utgå ifrån läroplanen. Det är väl inte bara elevers utveckling som ska sättas emot vad kursplanen kräver utan även lärarnas pedagogiska arbete som omfattas av läroplanens krav.

    Skulle vara en spännande tanke, eftersom nya skollagen fokuserar på systematiskt kvalitetsarbete, självvärdering och rapportering av skolans resultat. Hur skulle man kunna utveckla den formativa bedömning i arbetslagen och på skolan så du får ett pedagogiskt arbete som utvecklar skolan.

    Några snabba tankar från Plura om lärarnas mentalisering – vad säger du Anne-Marie?

  2. Anne-Marie says:

    Jag ser ett absolut samband mellan formativa bedömningar och lärarens professionella utveckling. Formativa bedömningar har den effekten att de påverkar såväl lärarens förhållningssätt som undervisningsinnehåll och tar sin början där eleven förstår och utvecklar därifrån. Målet måste dock vara klart och tydligt för alla inblandade. Men det är flera processer igång då samspelet utvecklas. Anne-Marie

  3. Fröken P says:

    Har du läst Anders Jönssons nya bok ”Lärande bedömning”? Mycket bra tankar och en inblick i forskningen!

  4. Anne-Marie says:

    Den ska jag läsa, tack för tipset. A-M

  5. Pingback: Formativ bedömning | Pearltrees

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *