Den svenska solituden

Körling fotograferar 2010

Jo, så sitter jag här! Köksbordet hade jag väntat-hem-preparerat. Redan innan jag reste dukade jag mig själv välkommen hem. En kaffekopp stod framdukad. Den svenskaste av solituder!

Anne-Marie

This entry was posted in Skriver om ditt och datt, Värdegrunden and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.

4 Responses to Den svenska solituden

  1. Plura says:

    Ja, den är en viktig solitud. Men duka innan man sticker. Hinner knappt packa väskan. Plura

  2. Anne-Marie says:

    Ha ha, jag förbereder mig för min hemkomst. Det känns lite fint att ta hand om sig själv så. Skulle nog helst sända mig själv välkomstblommor. A-M

  3. thord wiman says:

    Hej!
    Hå-hå ja ja – vad har dina sinnen inte upplevt?
    Ordet ”kontrast” måste nästan vara smärtsamt
    påtagligt.
    Bra du blickar på det bästa i människan före alla
    bristfälligheterna även om det är en avgrund mellan
    ideal och verklighet.
    Kanske kan det kommunikativa internets kolossala möjlig-
    heter småningom bli en bro över denna avgrund.

    (Hi hi… fotona är fantastiska. Autenticitets-
    känslan underbar!)

    – Happy landing you!

  4. Anne-Marie says:

    Åh mina trogna läsare och beskrivare, välkomnare, så glad jag blir. Väldigt tacksam för att ni ordar här och om det jag tänker och beskriver. A-M

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *