Duger jag?

Jag tror den verkliga frågan en lärare måste svara på – är frågan som aldrig ställs. Den om jag duger? Nu menar jag inte att eleven kommer fråga så men då vi lärare bedömer negativt och letar brister snarare än förtjänster och sätter ord på vad elever kan så är nog frågan vilande skrikande hos eleven.

Duger jag?

Det hemska med denna fråga är också att elever inte riktigt delar upp sig på det viset att de kan se objektivt på sina arbeten utan sammansmälter dem med sin person. Därför är det viktigt att lärare också förstår att bakom alltsammans vilar den där lilla frågan – duger jag?

Det är mycket viktigt att eleven inte behöver ställa den frågan utan att undervisningen inkluderar gensvar som stärker och bekräftar men också utmanar och visar tilltro till något annat.

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Barns rättigheter, Formativ bedömning, Skolrättigheter, Värdegrunden och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Duger jag?

  1. Plura skriver:

    Tänker så här – om skolan lyckats se det du beskriver kanske vi inte haft så många i vuxen ålder som ständigt bär med sig denna fråga – duger jag?

    Frågan har en förmåga att hänga med hela livet, även om vi kan skilja på uppgift och person i vuxen ålder, så finns alltid den där lilla frågan som en tagg. Vi borde bli duktigare att bekräfta. Plura

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.