Sitta-still-pedagogiken: Men hur gör man med kroppspråket?

Jag är en kroppsspråkstalare.

Jag tror jag rör mig från tå till huvud. Jag böjer mig ned, jag sträcker ut mina armar hit och dit, mina fingrar är som vokaler, och konsonanterna klickar jag ned i golvet. Punkt och frågetecken syns i mitt ansikte och utropar jag något så hänger överkroppen med, och jag vaggar fram och tillbaka då jag letar efter orden, mina ögon går från lyssnare till lyssnare, och mina fötter marscherar om orden är sådana, mina knän böjer sig lätt för böjningsregler och skrattar jag så ramlar jag av stolen jag sitter på.

Jag passar mycket lite in i sitta-still-pedagogiken. Det är bara att se mig in action för att bedöma det. Det är mycket energi som är bunden vid det alldeles stillasittande.  

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Hinder för lärande, Strategier och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

6 svar på Sitta-still-pedagogiken: Men hur gör man med kroppspråket?

  1. Morrica skriver:

    Det går ju så enormt mycket energi åt att inte röra sig när man ska sitta stilla så hur i hela fridens dagar ska man ha någon energi över till att lära sig något då?

  2. Anne-Marie skriver:

    Sitta still kan man göra ibland… men det är mycket svårt. Även för vuxna. A-M

  3. Morrica skriver:

    Det är en stor skillnad på när en lärare sitter stilla och när en elev inte gör det. Likheten är att ögonen som ser på dem inte alltid är blida.

  4. sspirit skriver:

    Jag ser i vilken hysteri lever många 5-åringar i den kommun jag jobbar.
    Så fort det närmar sig 5-års dagen föräldrarna börjar med en hel del extraaktiviteter och vill veta vad ungarna gör på förskolan. Och pedagogerna klurar ut massa aktiviteter allt i enda syfte att förberedda dem inför skolan. Aktiviteter som skall helst gå ut på att sitta still och koncentrera sig på att producera något att visa till andra.
    Sista året på förskolan blir plötsligt något slags träningsläger, där barnen skall disciplineras, sitta stilla och vara tysta minst 45 minuter i sträck och allt mättas i hur många pärlplattor och halsband har gjort under dagen, vilken bokstav har dem lärt sig, vad och hur mycket kan de räkna.

    Jag tänker inte ens uttala mig om vad jag tycker om detta arbetssätet, speciellt när vi har såååååååååå mycket frihet som pedagoger i att välja HUR kan vi arbeta för att både uppnå mål och se till barnens behov.
    Jag vet alla vuxna involverade är mycket väl menade, men vi glömmer barnen alldeles för lätt i allt detta.

    Men att förberedelse inför skolan går på att träna på att sitta still länge och vara tyst är många medvetna om .Tyvärr!

  5. Anne-Marie skriver:

    Det ska vara tyst ibland men det är i undantagsfall. Jag har total tystnad av mina elever då jag begär det. Men då är det tystnaden som är skillnaden… likadant med sitta still. Man ska sitta still ibland men då är det också något som avviker från det som är rörelse. Så ser jag det. Och stort tack Ssprit för ditt inlägg. A-M

  6. sspirit skriver:

    Barnen blir automatisk lugna,koncentrerade, tysta,stilla när de behöver det, när de är sysselsatta med meningsfulla uppgifter. Jag är ute efter kreativ och meningsfull tystnad och stilla sittande. Inte det som man kräver utav dem av ogenomtänkta anledningar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.