Oro och självkänsla är obehagliga saker för en som lär sig. Om jag modellar åskådligheten och förvaltar det värdigt för eleven så har vi en god utgångspunkt att utveckla tryggt lärande och ta oss över de hinder som lärandet också innebär.
Här är det treans tabell som får stå exempel på hur eleven känner sig. Om man känner matematisk rädsla så är det bra att visa ungefär hur rädslan ser ut. Jag lät eleven få berätta.
Utan en min av gillande eller ogillande (det är viktigt att vi visar att vi inte värderar saker och ting som vi vill stötta och hjälpa med utan tar det naturligt). Jag modellade för samma elev att jag hade tankepirr (gav ett nytt ord till elevens nervositet… tankepirr är gladare och säger något annat om hur man kan förhålla sig, det är viktigt att man modellar som lärare). Nåväl, så här mycket tankepirr hade eleven då det gällde treans tabell. Jag föreslog helt enkelt att vi till en början bara räknar med de glada munnarna.
Då händer det – eleven säger att
– Jag vill nog gärna pröva… jag kan nog 3 x 9 och så tror jag att jag kanske kan 3 x 8.
Det är så det går till när man utgår ifrån det trygga och bekräftar det. Eleven söker själv sina utmaningar om läraren är lyhörd och själv visar på hur man kan våga.
och hur vi har skrivit treans tabell beror på att jag har utgått ifrån elevens ord. Vid undervisning måste man ha en början. Alla undervisningar som sker utanför elevens faktiska förståelse kan medföra att jag gör det oroligt för eleven. Utvecklingen har börjat i och med att vi åskådliggör något som eleven upplever. Hinder kallar jag det för. Jag är elevens trygga penna. Jag är också den som har något att utveckla och pedagogiskt utmana.
Matematik – det tål att pratas om!
Anne-Marie