BIlden har ingenting med innehållet att göra - jo kanske vattnet... tvätt... tja kanske?
Jag sitter på bussen. Hela skolklasser springer in. De ockuperar allt de kan för de är barn och nyfikna. Jag lyssnar in. Nyfiknar till (ungefär som piggna till och barn har en sådan effekt på mig). Bussen svänger förbi massor av affärer. Ungarna läser. För det gör ungar. De läser och delar med sig. Då man sitter på en buss och lyssnar in så hör man hur mycket ungar läser och hur de tänker kring det de läser. Jag hör detta:
– Mattvätt…? Aha, ett ställe att tvätta mat på?, säger en av eleverna.
– Va, kan man tvätta mat där? säger en annan unge.
Det är tyst en stund.
– Det står nog matt-tvätt, säger en av de som tidigare läst.
– Ja, men vad är det för något? undrar den andre.
Det slog mig med ens att mat-tvätt är lättare att förstå än matt-tvätt. Mat-tvättar gör vi ju ibland. Sköljer av och blöter ned mat. Tvättar grönsaker och sådan viktiga saker. Mat-tvätt är något barn vet något om. Matt-tvätt vet barn ingenting. Det är svåra saker detta med ord. Det krävs en viss rörlighet också kring ord. Ord hör också ihop med förförståelse och erfarenhet. Hela texter likaså.
Ordrörlighet kan vi också tala om.
Textrörlighet är skolans viktigaste begrepp anser jag.
Men lägger gärna till mitt ordrörlighetsbegrepp!
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
