Betygsfrågan och bedömningarnas värde

Jag har den erfarenheten att elever vill ha betyg.

Elever brukar säga det då jag frågar:

– Det är ett slags svart-på-vitt.

Vad ett betyg är tror jag egentligen inte riktigt att eleverna förstår vidden av och den verkligheten delar de med mig. Betygsfrågan är en stor fråga och en allvarlig sådan. Det krävs mycket utbildning i betygssättning och bedömning. Trots att Skolinspektionen i sin senaste  granskning fann att skolorna klarade bedömningarna väl så krävs det samspel, dialog, utveckling och utbildning kring lärare och skolas HUR kopplat till innehållets VAD och medvetenhet och syftesbeskrivning av VARFÖR.

Jag har alltid funderat över hur kunskap ska samtalas om och kring, hur jag som lärare dokumenterar lärande som en del i  min dagliga aktivitet och verksamhet och hur jag genomför undervisningar i samspel med elevernas lärande utveckling, och hur jag samspelar med mina elevers vilja, behov och mod. Jag kan påverka samtliga aspekter. Det är min profession. Men jag måste veta för att skapa ett innehåll och utveckla mitt undervisande HUR.

Betygen har i vissa fall kommit alldeles för sent. De betyg som kommit alldeles för sent är de betyg som för första gången annonserar ut något faktiskt kring det eleven kan. Eller vad värre är – vad eleven inte kan.

Jag minns en elev som bestört läste sina betyg som om de kom från ingenstans. De var betygen som kom i årskurs åtta. Det var då eleven vaknade upp och insåg att det hade verkligen gått åt helvete.

Detta bekymrade mig. Som om eleven inte visste. Som om eleven under alla år aldrig fått riktigt grepp om innehållet i skolan och sin egen delaktighet i detta. Att tillståndet var så illa och förväntningarna så stora. Misslyckandet var ett faktum.

– Vad vet du om din kunskapsutveckling så här långt, frågade jag. Alltså ärligt?

Eleven tycktes famla i all sin okunskap och allt det som förmedlats av lärare kring misslyckanden. Han hade en mycket vag uppfattning om sig själv som lärande och om vad som hände i skolan. Därtill var samspelet med undervisningen för litet och läraren för långt borta. Allt detta fick mig att hissna och börja grubbla på vad jag måste, läs MÅSTE, göra och kommunicera med mina elever. Det var bara att börja. Jag var i mina första lärarår. Utbildningen att bli lärare hade börjat. Verklighetens lärarutbildning.

Jag har ständigt dokumenterat sedan dess. Dokumentationen började jag göra dagligdags och den har sedan dess blivit den utbildning jag själv har fått av hur undervisningen ska utvecklas, progressionens samspel med elevens kunskap, förförståelsens betydelse för att skapa en utgångspunkt, utmaningarnas vikt och betydelse, och dialogen med och tillsammans med eleven kring undervisande fokus. Jag har också genom min dokumentation blivit bättre på att organisera för undervisningens tid och hur jag kan skapa innehåll för lektionerna och elevernas viktiga samspel med det vi arbetar med och för. För att skapa lärande utveckling krävs att undervisningen samspelar och innefattar dialog, vågar utsättas för såväl uppmuntran som kritik så att undervisningen kan utvecklas och att eleverna kan förstå och erövra. Det som krävs är en daglig reflektion, analys, summering, dialog, och gensvar på såväl lärande som lärande utveckling, både grupporienterat som individualiserat.

Där betyget är ett slags summativt sista led, eller som debattörerna beskriver: Betyg är en bedömning av ett lärande som ägt rum. De kan egentligen  liknas vid ett odduktionsprotokoll, ett slutomdöme. Jag vill skriva att betyg är det absolut sista led i mängder av bedömningar. Betyg ska inte komma som en förvåning eller i ett slutet kuvert. Om betyg ska införas och vidareutvecklas så är deras plats det sista ledet i en hel mängd transparenta bedömningar som inkluderar eleven, dvs i absolut samspel med dagligheten i lärande verksamheter och elevens egen stämma och röst.

Den dagliga bedömningen, dvs de formativa bedömningarna,  har många skolutvecklande komponenter och gynnar skola, lärare och elever och innefattar ett naturligt förhållande till läroplanens VAD och VARFÖR.  Formativa bedömningar samspelar med fokus och elevens lärande utveckling i relation till vad att lära. Då läraren själv utvecklas till att se och följa, utmana och realisera mål så utvecklas också läraren. Samspelet blir tydligare och samspelet mellan stoff och elev utvecklingsmöjligt.

Lärande handlar om kommunikation. Och kommunikationen ska utvecklas.

Debattörerna Christian Lundahl och Anders Jönsson skriver: I de fall där feedback dels ges regelbundet, som en del av undervisningen, och dels ger information både om vad eleven gjort samt vad hon skulle kunna göra bättre framöver (så kallad feedforward), har man visat på stora positiva effekter för elevernas lärande – faktiskt blnd de allra största överhuvudtaget när det gäller olika insatser i skolan. Bedömning som görs i syfte att stötta elevernas lärande, ger således positiva effekter som är långt större än till exempel nivågruppering eller läxor. De kanske allra största effekterna får när eleverna själva engageras i bedömningen, genom att exempelvis lära sig bedöma det de själva gjort – eller klasskamraterna – har gjort i förhållande till givna kriterier.

Dessa ord är i sig så skolutvecklande och så utmanande för såväl klassrumsorganisation kring lärande som för professionen. I detta samspel synliggörs lärandet, blir tydligt, får det fokus det ärligen ska ha, och möjliggör för lärare och elev att gå in i lärande gemenskap. För mig är detta att förvalta läroplanens intentioner kring demokrati och gemenskap där tydlighet och förvaltande skapar möjligheter.

Då jag fick uppdraget av min förläggare på Bonnier Utbildning att skriva om det jag så länge talat om tycktes mig uppdraget så lätt så lätt. Skriva om bedömningar och vägen dit? Nej, det är inte lätt att skriva om. Det handlar om mycket svåra saker. Det handlar om professionalisering, lärande utveckling, rätt-och-felkultur, teorier och den aktiva synen på människan och kunskapen. Jag har aldrig trott mig ha ett lätt yrke. Jag vet att mitt yrke är bland de svårare. Den utmaningen vill jag ha.

Så debatten om betygen måste fortsätta. Jag vill ha betyg från årskurs sex men är det mot mitt bättre vetande, för att citera: Vad lärare, föräldrar och elever tycker det vet vi, men har de rätt? Jag behöver mycket större kunskap om dem.  För jag är rädd om allt innehåll i skolan och jag vill vara med i utvecklandet av det uppdrag vi har och får.

Vi lärare måste träda in i HUR debatten och gärna med mångfaldstänk, innovativa tankar men också se till det vi gör gemensamt och samma.

Så hur gör vi?


Anne-Marie

This entry was posted in Barns rättigheter, Formativ bedömning, Läraryrket och lärarrollen, Styrdokumenten and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

9 Responses to Betygsfrågan och bedömningarnas värde

  1. Maria says:

    Jag avslutade just igår kväll din bok ”Vägen till skriftliga omdömen”. Den väcker massor av tankar om bedömningar och självförtroende. Jag börjar förstå syftet med formativ och summativ bedömning, begrepp som bara surrat omkring mig än så länge. Men för mig som just börjat intressera mig för det här, kvarstår massor av frågor och läsning. Jag är inte riktigt klar över kopplingen individuella mål och betyg, för eleven kanske får veta att det går väldigt bra utifrån den individuella planen, men kanske räcker den inte till toppbetyg ändå? Hur förstår eleven bedömningen kontra betyget?

  2. Johan Eckman says:

    Skriv en bok om ditt dokumenterande och dela med dig 🙂 För någonstans vill jag ha en metod för att kunna dokumentera och analysera effektivt när jag börjar jobba.

  3. Anne-Marie says:

    Det har jag delvis gjort i Vägen till skriftliga omdömen, 2009… och jag skriver en fortsättning här på bloggen under fliken här i överkant… A-M

  4. Anne-Marie says:

    Betyget är ju själva slutbedömningen. Strävansmålen är skolans uppdrag och elevens rätt att såväl få kännedom om som att få hjälpa att sträva mot. Dolda mål är onåbara… och inte rättfärdiga… hur ska eleven få veta är en levande fråga att ställa sig. Härligt att ha dig tillbaka Maria. Roligt också att du läst boken. A-M

  5. Pingback: Tweets that mention Betygsfrågan och bedömningarnas värde « Anne-Marie Körling -- Topsy.com

  6. Jens Rosbäck says:

    En naiv fråga: varför kan inte betyg i grundskolan vara frivilliga?

    Själv har jag aldrig förstått meningen med dem. Jag vet ju att när mina barn har en engagerad och duktig lärare som kommunicerar med dem behövs det inga betyg. De lär sig för de vill lära sig, och får de chansen tar de den.

    Motivation kan aldrig skapas med betyg – det är en falsk drivkraft som falnar väldigt fort. Hade det funnits entydig länk mellan motivation och betyg skulle ju rimligen alla haft höga betyg – eller hur?

  7. Anne-Marie says:

    Nej – morotsbetyg tror jag inte på. Betygen är för de skolor som kommer sen. Men om skolan inte lyckas beskriva elevernas kunskaper så behövs betygen … men jag måste grubbla på frågan ordentligt. A-M

  8. Pingback: Betygsfrågan – väldigt svår fråga « Anne-Marie Körling

  9. Anne-Marie says:

    Det är en spännande tanke – det frivilliga betyget // A-M

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.