Alla i skolan är ansvariga för elevernas språkutveckling. Ingen kan avsäga sig det ansvaret. Om vi ständigt medvetandegjorde vår möjlighet att verka språkrika och tilläggande kan vi stötta och utveckla språket för alla elever. Det kan betyda att läraren använder och levandegör ämnens begrepp och ständigt utvidgar betydelsen av dessa. I textilslöjden finns oändligt många specifika ord och begrepp som visar på ämnets innehåll. I idrotten likaså. I skolans matsal kan språket bli doftrikare om vi lägger till kryddorna då vi berättar vad som serveras i skolans matsal idag, för att inte tala om matens geografi, matematik eller kemi:
Timjansdoftande potatisklyftor med Sjörövarfabbes falukorv samt en härlig sallad bestående av rårivna morötter från Gotland, solmogna tomater från Spanien. Till detta dricker vi vatten från en okänd källa inunder oss eller ett glas kall mjölk från några kor som producerat detta. Njut en stund av smaken i munnen. Vattnas det redan nu? Skolans lunch serveras mellan klockan 11.00 och 13.00. Välkomna!
Vaktmästaren som sköter lokalerna kan noggrant beskriva något redskap eller sätta ljudliga ord på vilket trassel det är med sladdarna som ska kopplas hit eller dit. Ja, alla, alla, alla i skolan har samma uppdrag. Att göra skolan till en rik plats för språk. Och ju fler vi är som är i skolan ju fler språkkulturer möter eleverna. I varje ämne finns en hel värld av ord. I varje möte ord som bekräftar att vi ser varandra.
– Hej Afroz, roligt att se dig idag, solen skiner och snart ringer det in. Ha en fin dag.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
