Har fått ett recensionsuppdrag. Det känns ansvarsfullt. Med några felaktiga ord kan jag rasera, med några väl tänkta kan jag lyfta upp. Det är att famna någons verk med andra ord. Och dessa måste vara väl utvalda, omtänkta och verkliga. Egentligen handlar det om att få boken att gifta sig med en läsare och låta läsaren recensera bokens betydelse. Man ska lita till sin egen tanke, inte alltid vad någon annan tycker. Däremot är jag gärna förmedlare av två som absolut ska mötas.
Det är ungefär så jag tänker då jag formulerade elevernas kunskaper i skriftliga omdömen eller då jag gav dem formativa gensvar. Ungefär så!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
