I skolan kan väggarna vara alldeles för högljudda. Ibland skriker de ut något helt annat än det rektorn har försökt förmedla. Ibland står man där med en vägg framför sig och då är det illa, speciellt om man pratar med dem.
Skolväggar är ofta ganska intetsägande märkligt nog, de visar ingenting, men snackar desto mer. Ingen har skaffat ordbok för att verkligen förstå det väggarna säger eller vill säga.
Då det gäller väggarnas betydelse kan man beakta dem på annat sätt. De skiljer av, de skapar rum, och innanför rummet ska något annat ske. Då kan väggarna få höra ett och annat av utveckling och om de tycker annorlunda så får de vinka med någon flik av trasig tapetremsa. Jag tycker kanske att man också ska lyssna lite på väggarna men då bör de tala i rumsren ton, inte skrika, hindra och förminska. De ska se sig om i tiden, de också!
Om jag pratar med en vägg är det nog en liten, liten yrkesskada jag har som lärare. Oftast talar jag med elever och sätter sprätt på deras tankar kring saker och ting jag hämtar ur läroplanerna och kursplanerna. Jag har funderat på om jag skulle tapetsera väggarna med vackra ord ur läroplanen för att få tyst på väggarna. Generositet är ett ord jag funderar på att sätta upp. Ja, jag menar börja med.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Jag känner igen tankarna! Detta får mig att tänka på väggar som språkutvecklas men också väggar som är svåra att nå och kanske har en vana av försvarstal.
De där väggarna med en djup tradition som kan ta död på allt det god som ska börja tillämpas på fredag.
Så det minsta man kan göra av ROT-jobb på skolan är att tapetsera om väggarna med skollagen och Lgr11.
Värmeslagstankar från Plura, två dagar innan det största händelsen i skolan sedan 1962.
Redan på fredag? *iiiiip* oh så spännande!!! *hoppar runt av ren exaltation*