Jag har alltid ställt mig tvekande till läxorna. Inte för jag tycker att läxor är oviktiga men då handlar det om att vi ska fundera över mening och generositet. Läxorna får aldrig bli något som läggs i elevernas knä, som en påminnelse om det lärande övergivandet där reperationen av skolans misslyckande ska ske i hemmet. Det är förödande för elever som aldrig får känna sig dugliga eller kunniga, utan får såväl skolans misslyckande över sig och sedan ska sitta hemma med denna påminnelse och föräldrarnas stora oro. Det ger dåliga cirklar, skapar aldrig någonsin studiemotivation. Det skapar känsla av misslyckanden.
Jag har givit läxor för att jag en gång klev in i skoltraditionen där detta var ett av lärarens skoluppdrag (trots att det inte stod någonstans). Jag ärvde traditionen. Och jag kom att bli mycket fundersam allteftersom jag fortsatte som lärare. Läxan inkluderades inte i det dagliga, utan var något ensamt och alltid handlade om någon slags brist som skulle tränas på. Som om man gav föräldrarna skolansvar och pedagogisk roll där de alltid och allra bäst fungerar som föräldrar. Skolarbetet blir också en presentation av skolan. Föräldrar vill ha läxor, också av tradition, för att de vill vara dugliga föräldrar och visa upp att de gör allt för sina barn. Om vi fick föräldrar att högläsa för varenda barn därhemma, knyta an till texter och skapa relationer skulle jag ge hur många läxor som helst.
Jag kom att ge en läxa och den kom lite då och då. Jag kopierade ut två kapitel ur två högläsningsböcker som jag skulle högläsa för klassen. Eleverna fick läsa igenom varje kapitel på vilket sätt de önskade där hemma; högt för sina föräldrar, eller att föräldrarna läste högt för sina barn, och så skulle de argumentera för vilken bok jag skulle läsa. Det kom att betyda att läsningen utvecklades och uppdraget blev delaktighet. Det blev engagemang därhemma snarare än bråk och tandagnissel.
Långt senare kom jag att skapa läxor som eleverna längtade efter. De fick uppdrag att leta reda på saker och ting som kunde tillföra undervisningen ett annat innehåll eller bidra till att vi kunde räkna med andra saker, väga och mäta. Ja allt som fanns där hemma kunde vi göra något av. Jag hittade på läxor så det stod härliga till. Ibland har jag funderat över att starta en blogg med läxförslag som gör skolan mer attraktiv och uppdraget mer angeläget.
På senare år gav jag mycket få läxor. Det gjorde att föräldrarna blev en aning oroliga. Insynen i skolarbetet försvann. Det kan jag känna respekt för. Jag filar på en tanke kring läxor och antar uppdraget som Christian Lundahl uttryckte på Twitter- en slags redogörelse för läxan och dess syfte i skolan. Jag har många, många tankar om det här.
Här är en länk till min krönika om dilemmat med läxor!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Jag ser på läxor på ett mycket enklare sätt. Det är helt enkelt så att för att uppnå målen måste eleverna arbeta längre tid än den tid de har lektioner. Det enda kriteriet blir då att de ska göra det svåraste med hjälp och att stöter de på problem ska de förstås kunna ta upp det när de kommer tillbaka till skolan.
Det är en uppväxande uppgift att ge läxor genom hela skolsystemet. En läxa i årskurs ett är inte samma sak i årskurs åtta eller på gymnasium. A-M
Jag har sett mina barn vara entusiastiska över att få lite hemuppgifter de första åren i skolan men ganska snart är de inte så entusiastiska längre. De värderar fritiden högt och känner att skolan följer med dem överallt. Jag tycker att vi vuxna ska visa barnen att vi respekterar deras tid.
Jag upplever också att det är många föräldrar som redan har ansträngda relationer med sina barn och där tjatet om läxor blir en sak för mycket. Väldigt få av oss föräldrar har kunskapen om hur vi stödjer barn i ett positivt lärande. Läxor blir en belastning istället för en möjlighet att följa barnets utveckling.
Tack! För ett inlägg som verkligen sätter ord på många av mina tankar som förälder. Jag ogillar starkt känslan av att jag skall bidra till att reparera det som skolan inte hunnit med att ge mina barn. Jag ogillar också starkt när läxan kompletteras med överförande av ansvar till mig som förälder: ”se till att ditt barn gör läxan!”.
Ofta hör man motargumentet mot den läxfria skolan (det finns ju sådana) att barnen inte lär sig studieteknik och kommer på efterkälken när de börjar på gymnasiet/universitetet och läxor/egna studier är en självklarhet. Jag har många gånger funderat över varför studieteknik med nödvändighet måste förvärvas med hjälp av läxor (kan man inte lära sig det på skoltid?). Nyfiken på hur du ser på läxornas roll för utvecklandet av studieteknik Anne-Marie?
//Petra
Jag jobbar på en läxfri skola – låg o mellan än så länge. Jag sökte mig dit för att den var just läxfri. Som förälder har jag just den negativa upplevelse av läxor som Ann-Marie beskriver. Jag har under mina praktikperioder också blivit än mer negativ. Det är tyvärr ovanligt med läxor som du beskriver. För mig känns det så märkligt att man beslutar om en timplan som inte passar ihop med läroplanen. Å andra sidan är timplan en nedre gräns, golvet, som verkar av tradition ha blivit taket. I vår skola har eleverna längre skoldagar. Vi har också en uppsamlingslektion där eleverna individuellt arbetar med det de: inte hunnit, behöver nöta in/traggla, har slöat. Om de inte hinner på de lektioner som erbjudits pga slapphet (om vi ser att de sysslar med annat) kan de få ta hem o göra klart. Men om de gjort sitt bästa (men kanske inte kommer så långt) behöver de inte ta hem. Studieteknik tycker jag absolut är skolans uppdrag att lära ut. Annars fortsätter problemet och segregationen mellan studievana o studieovana hem.
Tack för de orden!
Känner mig lite kluven när det gäller läxor. Ser inte läxor som ett självändamål, men kan inte låta bli att ge dem. Försöker få läxorna, en skrivläxa eller läsloggsläxa i veckan, att knyta an till saker vi arbetar med i skolan eller som har kommit upp i diskussioner vi haft. Jag brukar be eleverna att skriva ner sina tankar kring frågor som jag/vi känner är viktiga att diskutera för att sedan diskutera i grupper. Det brukar vara intressant att få höra hur andra kompisar tänker kring samma fråga och hur man kan uppfatta saker och ting på olika sätt. Läste en serie i Sydsvenskan förra veckan (Nemi) där det stod ”Barn stavar kärlek, t-i-d” På bilden ser man en man som sitter på en stenhäll vid ett hav, och ett barn som kastar macka i strandkanten. Det fick mig att fråga barnen hur de stavar kärlek, skola, kompisar, glädje och fritids. Vi skrev varje ord på var sitt blädderblocksark och de fick sedan stava de olika orden. På pappret med ”kompisar” kunde man sedan läsa s-m-s, k-u-l-a, l-e-k-a. Kärlek stavade vissa f-a-r-m-o-r, s-t-o-r-a-s-y-s-t-e-r…..Det blev intressanta diskussioner. Vi ska låta dessa papper sitta uppe ett tag så att man kan fylla på med ord när man vill. Kanske skulle man sätta upp några papper där man låter vuxna stava de olika orden?
Känner mig lite kluven när det gäller läxor. Ser inte läxor som ett självändamål, men kan inte låta bli att ge dem. Försöker få läxorna, en skrivläxa eller läsloggsläxa i veckan, att knyta an till saker vi arbetar med i skolan eller som har kommit upp i diskussioner vi haft. Jag brukar be eleverna att skriva ner sina tankar kring frågor som jag/vi känner är viktiga att diskutera för att sedan diskutera i grupper. Det brukar vara intressant att få höra hur andra kompisar tänker kring samma fråga och hur man kan uppfatta saker och ting på olika sätt. Läste en serie i Sydsvenskan förra veckan (Nemi) där det stod ”Barn stavar kärlek, t i d” På bilden ser man en man som sitter på en stenhäll vid ett hav, och ett barn som kastar macka i strandkanten. Det fick mig att fråga barnen hur de stavar kärlek, skola, kompisar, glädje och fritids. Vi skrev varje ord på var sitt blädderblocksark och de fick sedan stava de olika orden. På pappret med ”kompisar” kunde man sedan läsa s m s, k u l a, l e k a. Kärlek stavade vissa f a r m o r, g o s….Det blev intressanta diskussioner. Vi ska låta dessa papper sitta uppe ett tag så att man kan fylla på med ord när man vill. Kanske skulle man sätta upp några papper där man låter vuxna stava de olika orden?
Låter fantastiskt inspirerande och lärorikt. Det är sånt man kan göra på lektionstid som säkert inspirerar barnen att diskutera hemma utan att det behöver vara läxa.
Intressant diskussion! Ser mig som en förkämpe för en läxfri skola på min egen arbetsplats. Trots detta ger jag läxa, men det är en läxa jag känner att jag kan stå för. I många år ger jag eleverna uppdrag att se på Lilla Akuellt 4-5 gånger i veckan. I skolan tydliggör vi det som kommit upp i nyheterna, skriver texter, tränar på muntligt framförande mm. Läxorna kan de göra utan vuxenstöd, vilket jag tycker är viktigt. De lär sig också (vill jag tro) att det är viktigt och roligt att intressera sig för sin omvärld. Det fungerar väldigt bra.
Nathalie Sundesten Landin skriver om att skolan kan bidra till att segregationen mellan studievana o studieovana hem fortsätter. Det är precis min rädsla. Vi i skolan talar om lika möjligheter. Det måste vi i skolan se till att ge och inte lämna över ansvaret till föräldrarna. Tänker särskilt på de elever man mött som ständigt, vecka efter vecka, bråkar där hemma kring läxor. Ibland på grund av svårigheter kring koncentration osv. Nej, hellre längre skoldagar om inte skolans tid för att nå målen räcker till.
Jaa, en blogg med förslag på bra läxor!
Håller med dig i grundtonen och syftet i ditt inlägg Anne-Marie och är övertygad om vikten av den elevsyn du förmedlar. Några tankar:
För det första, om vi ska göra verklighet av läroplanens krav på att eleverna är med och driver sitt eget lärande så borde eleverna involveras i frågan om vad de vinner mest på att ägna tid åt, även utanför skolan? Med tiden bör väl eleverna vara med och definiera eventuella läxor?
För det andra så anser jag att med de verktyg för kommunikation som vi har i nätverkssamhället så blir inte skillnaden mellan ”i skolan” och ”läxa” lika svartvit. Dialogen elever emellan kan gott fortsätta kvällstid om eleverna uppfattar sina uppgifter som angelägna, helt enkelt för att de vill! Det kan bli en effekt av det respektfulla sättet att möta elever som du förespråkar. Jag vet att detta är en effekt som många upplever när eleverna får tillgång till nya verktyg och samtidigt formulerar uppgifter som engagerar eleverna på riktigt. ”Jag ska bara kolla vad Lotta har skrivit om det senaste kapitlet i boken”, ”oj, jag har fått kommentarer på min text, ska bara kolla vad mina klasskamrater har skrivit”. Ungefär så tänker jag att det skulle kunna låta. Kan det vara så att begreppet ”läxa” bör överges på samma sätt som att det skulle kännas konstigt för oss vuxna att ha ”läxa”, men samtidigt kan vi om vi behöver ibland arbeta en stund på kvällen?
Det finns en poäng i allt om det är angeläget för just eleven. Lärarens uppgift är att se till att lärandet väcker nyfikenhet. Om man då fortbildar sig för att nyfikenheten driver och man själv vill söka svaret kallar jag det fortsatt lärande i hemmet. Så vill jag ha det. Vi ska naturligtvis öka kommunikationen – var vi lär oss och varför – vad vi lärde oss ska sedan delas i klassrummet.
Pingback: Mer läxor – fortsatt lärande i hemmet « Jans Syrliga KaramelLer
Pingback: Matilda eller Ronja? – lappkullan.se