Käkar praliner och tänker skolbibliotek

Jag måste kika på chokladbitarna i den fina asken. Den jag fått som tack för att jag föreläst. Jag vet att jag kommer vara hopplöst förlorad om jag tar en bit. Jag tar en bit. Smaken är mycket choklad. Innehållet sväljer jag. Okritiskt. Det är gott, gott, gott! 

Jag har föreläst för skolbibliotekarier! Jag måste säga att jag har mängder av idéer och tankar kring skolbiblioteket och själva personen som arbetar där. För det första längtar jag efter att skolbiblioteken är bemannade, att yrket skolbibliotekarie är ett hett och eftertraktat yrke och att vi som är lärare inte lämnar över boksamtal och ansvar till denna person utan ständigt deltar och funderar ihop med bibliotekarien.

Det är en viktig tjänst att vara bibliotekarie. Det är också en yrkeskår vi måste och bör inkludera i lärarsamtalen och hur att utveckla innehållet i undervisningarna. Jag tänker också på skolans fysiska innehåll, som jag tycker är en aning fattig, att biblioteket per definition blir ett bibliotek där mångfald ska och kan erbjudas. Ett bibliotek är inte några hyllor böcker utan mängder av innehåll i böcker, tidningar och på nätet. En som arbetar i bibliotek har specifika kunskaper i hur att organisera och sammanlänka litteratur med varandra. Bibliotekarien har kunskap om information och dess flöden. Jag förstår inte att vi inte har ett hjärta som pulserar kraftfullt i skolbyggnaderna? Även om vi har en skollag som ger oss biblioteket så ska biblioteken också vara bemannade. De elever som redan kan bibliotekets möjligheter klarar sig själva men det gör inte de som inte är bekanta med vad som finns i ett bibliotek och hur man kan använda sig av ett bibliotek, och vad en bibliotekarie kan vara för den som lär sig.

Jag ser också att biblioteket utvecklar informationen till lärarna, förser dem med information om hur de kan tillföra litteratur, nätartiklar, faktaunderlag till det som sker inne i klassrummet och tillsammans med eleverna. Det är för enkelt att reducera biblioteket till endast en plats för skönlitteratur. Det är också alldeles förskräckligt tråkigt att vi lärare inte samarbetar med bibliotekarien på en annan nivå än den som sker idag. I en skola utomlands fann jag två centrala yrkespersoner i skolan, vilka båda agerade resurs (farligt ord märker jag) för att skolan ska kunna utveckla elevernas lärande och bistå med underlag för att läraren ska kunna vidga litteraturen och texterna kring det som är i fokus. Två tjänster är det jag skulle önska skolan – en som är ansvarig och i ständig dialog som läroplansrådgivare (advicer) och en bibliotekarie som skapar information om det fokus som elever och lärare ska få tillgång till.

Jag vill också förtydliga att jag med bok och dator talar om lärande innehåll. Det är vägarna som ska hållas öppna för varje elev att lära och förstå och få tillgångar till redskap och innehåll. Boken ska öppnas och innehållet göras tillgängligt.

Så… nu har jag ätit upp en pralin till. Den smakade hallon.