Nej, trots att jag är en av de lärare som talat om dokumentation har jag aldrig haft planeringar innan jag gör lektioner. Jo, jag vet givetvis vad jag ska undervisa om. Det har jag fullständigt klart för mig. Men jag vet inte hur eleverna kommer att påverka undervisningen och det kan jag inte planera för. Det är vad som äger rum då man ger eleverna ett innehåll.
Och då jag genomför det jag har att erbjuda eleverna så följer jag dem i deras lärande. Jag har vågat göra så för jag har noggrant läst på vilka kursplaner jag har att utbilda i. Men jag vill inte att eleverna utbildas i ämnen när de är unga. Det begränsar deras förmågor och deras tänkande. Ämnen kan bli stuprör. Jag vill inte ha det så. Däremot är jag väldigt noga med att utvärdera varje lektion. Och den utvärderingen är det eleverna som gör. Det som sägs skriver jag ned. Och då har jag ett underlag att orientera mig med. Det blir ett kollektivt underlag.
Detta underlag analyserar jag sedan. Jag har också några individuella underlag att titta på. Jag ser vilka gensvar eleverna gjort på det vi haft att undersöka. Och ämnet kan öppna upp för många andra kursplaner. Om jag undervisar ur den kursplanen för svenska så kommer vi i samma undervisning att möta såväl geografi som matematik. Men eleverna slipper stuprören, dvs, begränsningarna till ämnet. Att jag sedan analyserar vad lektionen gav ger mig möjlighet att orientera mig mot morgondagens undervisning (om detta skriver jag i Nu Ler Vygotskij, 2012).
Detta gör att eleverna får vara med och påverka och kan välja. Detta utbildas eleverna i. Jag följer läroplanens ord om ansvar, påverkan och rätten att delta fullt ut. Och när eleverna får det så blir de angelägna och lärande. Det är min erfarenhet. Så har jag arbetat i flera år.
Jag har inte vågat berätta detta – för att alla planerar så väldiga ute på skolorna. Och jag har sett hur nitiskt och tvingande detta blir för lärare. Man hinner inte med sina fina planeringar och känner sig besviken på sig själv, och den skvätter man ut på eleverna. Bristsynen förstärks. Vi hinner inte blir fokus. Istället för att se vad vi hann och hur eleverna förstod.
Jag gör också många samtal med mina elever under lektionerna. Vilket gör att jag kan följa lärandet. Så tänker jag att man kan undervisa, utvärdera och utveckla lektionerna i samspel med elever och stoff. Roligt är det!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Jag tror på din undervisning och känner att så vill jag göra.. men så ser jag ute på VFU att lärare krävs på LPP i alla arbetsområden som planeras av arbetslag tillsammans, det minskar friutrymmet om inte LPP skrivs väldigt öppet.
Jag provade att bjuda in elever till planering av matematik under VFU, i ett helt nytt arbetsområde för dem. Vad kloka de var, de kom med så bra frågor som de ville ha svar på och de hade utmärkta förslag på hur vi skulle kunna arbeta för att söka svar på frågorna. Just denna enda gång jag provat, så täckte deras frågor och förslag på arbetsmetoder gott och väl kursplanens centrala innehåll och de olika förmågorna kunde vi utveckla på ett mycket bättre sätt än om de fått arbeta utifrån matteboken. Det gav mersmak, jag vill prova igen! Så mycket roligare det var för eleverna att få påverka och känna att deras frågor blev utgångspunkten för undervisning! Och inte matteboken..